myma.blogg.se

Du kommer inte hem ngt mer...helt obegripligt just nu. Jag fick ett bakslag nu och stormens vågor sköljer över mig nu. Jag gråter och det gör så ont. Jag vill ha dig här: jag vill att du säger att det blir bra. Älskade Dan kom hem...snälla håll om mig och säg att det inte sant. Det kan inte vara sant det skulle ju vara du och jag. Vi skulle ju vara tillsammans. Men vad är det nu? en dator som jag skriver till????? Men jag måste få ut detta ur kroppen jag drunknar i denna våg av sorg. Jag vill ha dig här. Jag behöver dig, Kan inte andas utan dig mitt hjärta mitt solljus. Jag saknar dig mer än nästa andetag. Mitt liv är så tomt utan dig jag är tom utan dig. Jag bara fungerar, men jag saknar dig så mycket. Jag kan inte ta in nu att du är borta i all evighet. Jag vill att du kommer hem igen och håller om mig. Jag vill känna dig jag vill andas dig. Hur kan man sakna en människa så mycket att ens eget liv blir inget värt? Han fyllde mig med skratt och glädje han gick bredvid mig i sorg och glädje. Vi delade samma känslor och våra själar var sammanflätade. Jag kan inte förstå varför just du skulle måste gå. Varför inte jag??? Kom tillbaka vi byter, jag skulle vaka över er alla. Men du är för bra för att inte finnas. Jag är en liten lort som bara känner mig misslyckad som människa och mamma och ensam utan dig. Snälla rara kom tillbaka bara en stund, en liten stund. Så jag får en varm kram och du pussar på min kind och säger- Gumman jag finns här. Jag kan inte se min värld utan dig. Kommer den för alltid bara existera framför mina ögon. vem skall jag nu dela glädjen över solen smälter och den vackra gröna färgen träden kommer att få om ngr veckor. Vem skall jag dricka kaffe med på altanen och vem skall trösta mig när jag är ledsen? Det finns inget som är osagt. Vi sa varje dag flera gånger per dag hur mycket vi älskade varann. Det händer att jag tänker att vi kanske skulle ha älskat varandra lite mindre. Då hade detta varit lättare, vi var så förbannat fysiska och tog och och kramades så fort tillfälle uppstod. Jag pussade dig på pannan. Jag kan minnas hur din panna känns mot mina läppar. Hur ditt lurv på bröstet kittlades när vi låg och vilade på sommaren uppe i stugan. Hur du lät när du skrattade och snarkade och kräktes när du hade migrän och åt och drack och bara existerade. Jag hör det i mitt huvud. Jag vill känna dig nära inte bara som ett foto i en ram. Älskar dig Dan till månen och tillbaka. <3<3<3<3<3<3