En annan jag
Igår så var barnen här för att "dela" upp Dans grejer i förrådet. Verktyg och skruvar och burar av olika slag. I september förra året så städade vi ut förrådet och Dan höll på i flera dagar och sorterade grejer. Han hade mängder av skruvar av olika slag i lika många burkar av olika slag. Han gick igenom och vi slängde glasslådor med småskruv och rostiga grejer och trasiga saker. När han var klar var han så nöjd. Hans verktyg var han väldigt nöjd med även om de var av billigt märke. Barnen tyckte det var jobbigt och det tog ett tag innan de kunde liksom börja ta reda på det de ville ha. De var nog mer tagna över varför de var där, att pappa var död och att de skulle "ta hans saker"
Jag kan verkligen förstå hur de kände, men vetskapen om att de tog och ville ha, skulle ha gjort honom så glad. Om han var där med oss, så skulle han ha varit så ivrig och visat dem allt och hur de fungerade och hur han använt det. Så roligt att tänka sig honom där i kretsen av ungarna, han skulle verkligen ha älskat det. Han hade munhuggits och peta på dem och kanske rent av småbrottats med ngn av dem.
Jag blev i alla fall glad att se dem, även om det gjorde ont i hjärtat att se dem tafatt stå där och liksom kämpa med sina känslor. Men efter ett tag så hade de tagit reda på allt och när de for hem till sitt. Så kände jag mig lätt i hjärtat, av att se dem och att Dan skulle varit nöjd. Men han hade om han levt, skulle han varit ut senare på kvällen och börjat skruva ner verktygtstavlan och städet som S skulle ha. Så att det blev lättare för honom att få loss allt.
Har ni varit med om att om ni går i tankar på att köpa t ex en bil av märket kia. Så ser ni sådana bilar överallt!! Den känslan fick jag igår på fbsidan Vimil, när jag såg inlägg. Har ju haft känslan och tankarna på att jag känner mig annorlunda och inte riktigt känner igen mig själv. Kan t om känna mig osäker på mina reaktioner och vem jag är och kan. Igår så var det flera inlägg från både änkor och änklingar som just tog upp att de kände så!?! Märkligt sammanträffande, som tydligen handlar om att man blir mer uppmärksam på sådant som upptar tankarna.
Det var flera som sa att de inte kände igen sig och/eller att de hade upplevt sig förändrade. Inte nödvändigtvis negativt utan att de bara tänkte eller reagerade på saker som de aldrig förr. En beskrev att hon hade svårt för musik!! en annan att hon tyckte det var jättejobbigt med att prata i telefon. Slutat äta sina favoriträtter, svårt att se på tv och hur det handlade i olika situationer. De som kunde säga att det var flera år sedan, deras man eller hustru gått bort sa att de var förändrade.
Jag har alltid varit en känslomänniska och handlat mer efter magkänsla istället för huvudet. Dan var precis tvärtom och jag behövde honom för att inte handla överilat. Nu har jag börjat tänka efter på ett annat sätt, vilket är positivt. Men att liksom inte lita på sig själv och sin förmåga är nytt för mig. Jag har ingen koll på mina reaktioner och känner mig väldigt förvirrad och tankspridd. Nu förstår jag att det är så kort sedan min "jordbävning" att det kan förklaras av det. Men att vara rädd och känna mig övergiven är så obekant och är direkt obehagligt. Svårt att tänka i flera steg och planera längre fram än en dag är svårt. Skriver upp sådant som jag ska göra eller måste göra eller komma ihåg. Annars bara glider det iväg. Ska försöka beskriva: Om jag tänkt att jag ska åka iväg till återvinningen så tänker jag att på onsdag kanske? Blir då lite osäker på vilken dag det är idag? Fortsätter tänka på onsdag och sen ska jag göra något annat på onsdag? Kollar och onsdag är tom och det går bra. Sen tillbaka hur många dagar är det till onsdag? Eh vilken dag var det nu igen idag? Okey på onsdag kan jag och plötsligt så kan jag börja tänka på ngt helt annat och tanken på återvinningen är borta!!!!
Lägg därtill till att nu har jag stora behov av att ha ngn form av schema så jag inte bara stannar kvar och stirrar i timmar. Så jag skriver upp allt. Gå med sopor, vattna blommor, köpa kattsand, posta brev, dammsuga, tvätta, ring till skatteverket osv.
Gör allt i turordning och det är väldigt annorlunda för att vara mig. Jag brukade göra minst tre saker samtidigt och kände jag mig orolig så gjorde jag nio saker samtidigt. Har börjat köra saktare också vilket är nog det vettigaste för jag tänker ibland att jag ska nog inte köra bil. Jag glömmer var växlar är, kan vara svårt att komma på hur jag ska köra. Långsammare reaktioner är nog inte så fiffigt i trafiken. Tur är att jag sällan tar bilen någonstans om jag verkligen inte måste.
Sedan jag var utbränd så är jag väldigt stresskänslig och jag stressade upp mig fort. Nu borde jag ju stressa jättemycket kan man tycka. Men det är inget jag känner???? Så konstigt och så självmedveten och självömkande och fundersam över mig själv har jag aldrig varit i hela mitt liv och trodde inte en sekund på att jag skulle bli. Jag hoppas att det kommer att ebba ut, för det gagnar nog ingenting positivt alls. Men jag förlitar mig på att det är en del av processen.
Till Dan: God morgon älskling. Idag lyser solen men det är lite kallare i luften. Idag ska jag till en samtalsterapeut och jag är lite orolig. Behöver hjälp att bearbeta allt som hänt "oss" dig och mig.
Men är så orolig över att inte få den hjälp som jag behöver. Vet inte ens vad jag behöver? Jo jag vet...…….Jag behöver dig älsklingen. Men du är någon annanstans nu, även om du ville vara här så kan du inte det. Tänk om jag bara visste att du hade det bra där du är? då hade jag varit lite mer tillfreds av att du inte är här. Om jag bara visste,,,så skulle jag kunnat kämpa hårdare för det faktum att jag visste att du hade det bra. Jag hade kämpat för oss hjärtat. Nu kämpar jag för....att jag lovat dig att kämpa. Men det känns mer som en kamp mer än ett kämpade för något att tro på. Förstår du? Jag saknar dig mitt hjärtans kung, min lilla skitgris, mitt allt. Minns du att jag brukade sjunga Have i told you lately that i love you? Nej sa du, det är ngr timmar sedan hahaha. Så roligt vi hade det du och jag vännen. Älskar dig till månen och tillbaka <3