Igår så rullade stormen över mig.
Vet inte vad som hände. plötsligt vällde det fram som en flod av lava inombords. Samtidigt som det blåste och virvlade i hela kroppen. Går inte att förklara men hela kroppen blir påverkad. Idag är jag öm i musklerna och det känns stelt.
Tror att det kan ha satt igång för att jag tog fram min dockhussamling. Jag skall sälja av den. Men det är så mycket känslor som väller fram. Det var så roligt och Dan var inblandad på många sätt. Han tyckte det var småroligt inte bara för att han såg hur jag trivdes. Men han fick tillfälle till att bygga och hjälpa till med skalor och sådant. Hade detta överallt i lägenheten och det tog en sablarns plats. Men det är en ganska kostsam hobby och kräver utrymme. Utrymme har jag nu men inte ekonomin, samt att det är kopplat till en annan tid och det är en ny tid nu. Men jag mindes när jag packade upp och det var inte lätt att skiljas från dem. Men jag är också beredd och redo på många sätt.
Tur jag hade dottern som hjälpte mig, inte bara teknisk att lägga upp på tradera, fota och skriva. Det var också bra för jag hade aldrig klarat det själv. Hade tagit evigheter och varenda sak har en historia för mig.
Men sen dundrade det in utan att jag var beredd eller tänkte på ngt som utlöste min inre jordskred.
Att somna i gråt och känna att allt känns så meningslöst är tufft. Sen Märta som blir så stressad av att jag uppför mig annorlunda, är inte roligt. Kan nästan se hennes oro i ögonen och hon hoppar och snurrar runt och kommer inte till ro.
Men idag känns det bättre, så mycket bättre att jag inte bryr mig nämnvärt om att hela världen var vit igen.....Det har snöat ca 4 cm under natten och det dämpar vårkänslorna eller mer hoppet om vår. Nåja det kommer fler bakslag i vädret, är ju ett typiskt aprilväder.
Idag skulle jag fara och köpa en ny golvlampa att ha när jag broderar. Den gamla var inte så bra längre. Ljuset flimrade och det var ganska jobbigt för ögonen och till slut tog lilla L saken i egna händer och slaktade den. Lillgubben som tydligen är lite hängig idag och skall vara hemma från föris.
Idag är det världsautismdagen och det bör uppmärksammas. Kanske sticker ut hakan när jag säger att jag tänker mer på föräldrar och syskon till dessa barn, ungdomar och vuxna. Visst har dessa människor det tufft ibland med sina behov och egenheter. Men det är tuffare för föräldrarna som inte bara får kämpa för sina barn. Utan även "försvara" sig från myndigheter, samhällets norm och omgivningens reaktioner. Allt från det de flesta anser som "normalt" och mot rådande åsikter om hur barn skall vara. Har flera barnbarn med olika npf diagnoser och jag är stolt över mina barns sätt att hålla ihop och slita för sina barns rätt och att deras liv ser annorlunda ut i jämförelse med oss flesta.
De valde inte att ändra på sina liv, men de hade inget val när de fick barn med diagnos. Av kärlek till sina fina barn har de fått ändra och styra om hela sitt liv på ALLA plan. De är oftast hindrade att delta i det som vi alla andra kallar normalt. Jag sänder därför det varmaste kramar till mina barn och alla andra som kämpar för sina barn och trots bristande ork och energi aldrig, aldrig ger upp.