myma.blogg.se

Ja idag är det måndag och en alldeles vanlig vardag och jag gillar måndagar. Känslan av att jag blir mer som alla andra är den som dominerar. Tycker det är så jobbigt med alla som ser glada ut och går 2 och 2 och ser ut att ha planer. Förstår naturligtvis att det är jag som bara känner så, för att det väcker minnen av att vi också gick hand i hand och var glada över en helg tillsammans och hade planer. På vardagarna är jag mer som alla andra, förutom att jag inte har något jobb att gå till. Den här ensamhetskänslan som dyker upp på helgerna är inget som jag hade en aning om att jag skulle känna. Har läst om människor som är ensamma att helger och speciellt storhelger är extra jobbiga. Idag kommer en systerson på besök och det känns bra. Har ingen kontakt med min syster eller hennes barn förutom lite grann på sociala medier. Jag och min syster är som socker och salt, som vatten och olja ja alla motsatser som finns. Vi tycker inte alls illa om varann eller känner ngt agg, vi är bara så olika så vi har inget alls att prata om. Vi har olika värderingar, moral, och ser på saker ur så olika perspektiv och erfarenheter att det går inte ens att samtala om ngt enkelt och banalt. Jag känner ingen större sorg runt det utan har med tiden tänkt att det är som det är. Igår så kom svärsonen och fina underbara barnbarnet L förbi och tog reda på Dans skåp och hjälpte mig med lufttryck i däcken på bilen. Så fina alla runt mig är som hjälper mig med både det ena och det andra. Dottern skickade mig bilder på när hennes yngsta var ute på deras stora altan och sprang omkring när de höll på att spola och rengöra den. Han är så söt och go ungen där, att man blir alldeles matt, speciellt när han skrattar med hela ansiktet och ser sådär lyckligt ut. Han är autistisk och kommunikation och kontakt är inte hans starka sida. Men desto gladare blir jag , när han skrattar för då skrattar jag och då känns det som vi delar ngt. Han ser ut som en liten kerub med sitt lockiga hår och sitt vackra leende. Det har hänt att jag gråtit för att jag inte har kunnat prata med honom och liksom nå honom. Men den känslan börjar försvinna mer och mer, för jag tänker att huvudsaken är att han är lycklig och mår bra. Jag får dela hans liv på ett helt annat vis än de andra barnbarnen. Insåg att det handlade om mig och mina behov i kontakten med honom. Nu är det istället känslan av att han har det bra hemma och på förskolan och att skydda honom från faror och göra hans omgivning säker och rolig som är viktig. Det märkliga är att det borde vara prio till alla barn. Inte vad man köpt till födelsedagen eller vad de gjort eller sagt, att så mycket handlar så mycket om barns prestationer. Vi vuxna applåderar och säger: Vad duktig du är, men se vad du kan? Istället för bara säga att du är bra som du är. Jag försöker tänka mer på det när jag möter mina barnbarn, men det sitter djup att vi alltid uppmärksammar prestationer och inte barnets person. Vilket djupt inlägg det blev hahaha. Men jag är glad att tänka på annat än min egen sorg. Det är skönt och inger mig hopp om att jag kan leva jämsides med sorgen och saknaden efter Dan. Att rädslan försvinner, oron klingar av och jag kan börja betrakta min omgivning med klara ögon och lättare hjärta. Nu känner jag mig så halv och som två personer ibland. En som i umgänge med andra uppför mig som vanligt och en som hasar runt här hemma i tårar och sorg. Osäker och tankspridd och suddig. Vilsen är ett bra ord på det mesta. Till Dan: God morgon mitt älsklingstroll. Vad gör du? Finns du i en annan dimension? Jag vill tro att du finns någonstans . Jag behöver tro det, för att det skall kännas bra. Ser du hur skitig bilen är? Ja jag vet att den borde tvättas. Du skulle ha tvättat den för flera veckor sedan hahaha. Men nu har däcken bytts och jag ska fixa tvätt så fort jag kan, både på ut och insida. Älskling jag försöker allt jag kan, att klara mig utan dig. Det svåraste är att klara mig utan din närhet och samvaron vi hade. Kärleken vi kände och glädjen över att bara se dig. Jag älskar dig så mycket ända till månen och tillbaka <3