Nu är det snart dax
Nu är det snart dags att bege sig till stugan, Ska vänta ngr timmar till innan jag far iväg. På morgonen är det oftast lite kallare och om jag måste lämna bilen uppe i backen så blir det kallare att gå fram och tillbaka med grejer och djur osv. Det är ju inte så superlångt att gå, ngr hundra meter men jag avskyr ju att frysa hahaha. Får hoppas att det går att köra ända fram och inte är så mycket is i backen.
Igår på 3 månadersdagen så gjorde jag min tatuering med Dans handstil och ett hjärta. Det blev bra och det känns så bra.
Läste ngt bra igår som en Vimilmedlem skrev igår på fb. Han beskrev hur han sörjde sin fru och att han fått frågan om han accepterat att hans fru var död. Nej skrev han, det har jag inte men jag har börjat förlika mig med det.
Tyckte det var så bra. För acceptera och förlika är två helt olika ord, men för mig betyder orden så olika saker. Ord spelar väldigt stor roll för mig och extra känslig är jag nu. För jag kan känna att jag måste skydda mig från vad folk kan säga. De mest oskyldiga saker som sägs i alla välmening kan såra.
Acceptera att Dan är död kommer jag aldrig att kunna göra helt. För mig betyder acceptera att man godtar och går vidare. Man lämnar det bakom sig.
Förlika sig är att man lär sig godta och lever med att jag inte kan göra ngt åt det. Att man går jämsides med både sorg och vägen framåt att skapa ett nytt sätt att leva och så småningom att sorgen går bakom mig.
Igår så var jag på Ikea med dottern. Det var nog tur att hon följde med för jag har ju levt som i en liten bubbla och inte van att vara ute i handeln i coronatider. Hon höll helt enkelt ordning på mig. Det var ganska mycket folk där och i mitt tycke så stod de och satt väldigt nära varandra. När vi skulle gå in så högg dottern tag i mig - Vänta. Jag var på väg in i den där karuselldörren som vanligt. Hon viskade vi väntar. Istället för att trängas så väntade vi tills vi fick ett eget "fack". Hon röck mig i jackan lite då och då. Avstånd mamma.....Det var inte så lätt, för det kändes som om vi var dom enda som tänkte på just det. Gjorde mina ärenden och har nu äntligen en lampa så jag kan se att läsa och brodera.
Igår afton kom S och V och ville titta på tatueringen. De tyckte att den var fin och S sa att hon tänkte att hon också ville tatuera ett minne av sin pappa. En av Dans söner har av Dans skratt tagit fram det som en ljudvåg och tatuerat in det längs underarmen. Jättefint och jag kan nästan höra hans huckrande skratt, när jag ser den.
Undra hur det ska gå att ha med sig lillkisse uppe i stugan??? Antar ju att Märta kommer att hålla sig mycket utomhus eller åtminstone ute på bron. Hon gillar att ligga och titta ut över sjön och liksom hålla koll hahah.
Till Dan: Imorse när jag satt och drack kaffe så tänkte jag: -Idag kommer jag älskling. Känns som om du är i stugan och väntar på mig. På ett sätt så är du det, då jag vet hur lycklig du var i stugan och vad den betydde för dig. Där måste det sitta glädje och harmoni i väggarna på ngt sätt. Se ut över sjön och tänka Att den vyn älskade du och ofta satt bara och njöt. Nu när jag ser den så känns det som om vi delar ngt fint. Älskling så underbart vi hade det, så lyckliga och fortfarande så kära vi var. Älskar dig till månen och tillbaka.<3