myma.blogg.se

Jag kunde aldrig tro att jag skulle bli så påverkad av att se målarkläderna som jag skrev tidigare idag. Kände mig som en ballong som var alldeles sprickfärdig när M skulle åka hem. Det har varit trevligt att hon varit här och hållit mig sällskap. Om inte annat så har hon hållt igång mig, med att dansa och visa mig hur man gör i olika spel och en miljoners andra saker. De hade knappt lämnat gården innan tårarna sprutade och hela jag darrade av återhållen sorg och saknad. Hittade även hans rakvatten "Van Gils" som han tyckte så mycket om. Han använde även det märket som deo och det är Dan och som han doftade. Men jag tyckte han var bäst utan en massa annat, hans doft fick mig alltid att darra i knäna. Det går inte just nu att förstå att han är borta för evigt. Jag vill inte vara här, jag vill inte leva och sakna. Jag vill inte, vill inte. Jag vill vara hos honom. Det gör så ont i hela kroppen och jag förstår inte hur jag ska kunna ta ett steg framåt. Hur kan det vara möjligt att han är borta. Han som jag älskar högre än allt annat. Att han aldrig mer kommer in genom dörren??? Det känns som klor river i ryggraden och det är tungt att andas. Jag är nu så medveten om att det är ångest och det kommer att ebba ut. Jag kommer att fixa det här också, men varför ekar det i huvudet. Därför att du lovat honom därför att du ska finnas kvar för att leva ditt liv. Det är det jag säger åt mig själv när jag är här på botten av mitt vattenglas. Min existens är som ett vattenglas så litet och ömtåligt och liksom bara finns. Utanför pågår livet och jag liksom bara deltar, men lämnar aldrig mitt vattenglas. Mina väggar är sköra och kan spricka, men håller mig inne eller instängd. Nu är det bara några timmar kvar tills jag kan få gå och sova. Imorgon är en annan dag och då har stormen nog lugnat ner sig och jag försöker återigen hålla mig uppe och delta. Men just nu är det tungt och jobbigt, när alla känslor bara vrålar åt mig och ångesten vrider runt. Jag vill fly och sova ,försvinna undkomma faktum. Faktumet att han adrig kommer tillbaka. Att han aldrig mer kommer att finnas nära mig. Jag är ensam, kommer alltid att vara ensam. Till Dan: Jag saknar dig så mycket, jag klarar inte av detta om du inte finns. Jag behöver dig nu, så enormt mycket. Älskade du, hur kunde ödet vilja göra oss ngt ont?? Vi var lyckliga och trivdes och hyllade livet. Vi hade vett nog att vara nöjda och belåtna med vad vi hade. Men istället tog ödet dig. Älskade vän som du kämpade .Kom och hjälp mig upp ur denna grop, jag ramlat ner i. Älskling ta mig i din famn och dansa sakta i köket. Jag lutar mig mot dig och andas in dig..Jag lovade dig att kämpa och jag gör det hjärtat. Jag fajtas mot demoner och smådjävlar nu, men jag ska vinna för dig Jag vill ju bara ha dig här. Älsklingen min <3