myma.blogg.se

Så vimsigt att hålla reda på alla dagar när man inte har ngn tid eller händelse att passa. Nu står alltså helgen innanför dörren så att säga, och jag håller på att göra ett mentalt schema på saker som jag skall göra. Baka en kaka, städa av altanerna allt skräp och kvistar och skit som samlats under vintern. Köpa färg och olja så det finns när det går att måla och olja utomhus. Lägga upp mer traderasaker och betala räkningar osv Gäller att hålla mig sysselsatt så att inte känslan av övergivenhet, saknad och sorgens vidriga trådar viras runt mig som en kokong. Har inte klöst mig nu på länge känns det som och det känns bra. Tog en sömntablett igår för jag kände att jag inte ville somna ledsen. Var nästan vid gott mod under dagen och kände att jag kommer att fixa det här. Ge mig tid och att energin kommer tillbaka så då kommer jag att orka bära mina känslor och sorgen och ta ett steg i taget. Var förbi Dans ena son igår och gratulerade honom igen med blomma och lite gott till fikat. Kände att jag inte riktigt grattat honom klart. Han kände också att hans födelsedag kändes konstig, att han inte riktigt var förberedd på känslan, att bl a pappa inte var där. Fina rara S så mitt hjärta blöder för barnen, både mina och Dans barn saknar honom väldigt mycket. Han var en bra bonuspappa och en utmärkt, suverän pappa. Han älskade att retas och tokas med barnen fastän de var vuxna med egna familjer så blev de lika knasiga. Så ledsen han var över att inte få göra det något mer, som han sa: Jag får ju inte vara med????!!! Igår kom även äldsta sonen förbi med sin flickvän och bebis imagen och hennes dotter N som jag kommit att tycka mer och mer om, ehh lät kanske konstigt. Men för mig så är det så här: Hon är dotter till sonens sambo och naturligtvis så är hon en i familjen. Men det finns gradskillnader ändå för mig, nu får hon ett halvsyskon som jag blir farmor åt och då kommer även N att räknas för mig som mitt barnbarn. Det blir inte så att jag säger att jag har 9 barnbarn och ett bonusbarnbarn. Nej det känns så fel för mig i alla fall. Hon skall aldrig behöva känna att hon, får mindre eller är utanför på ngt vis. Oavsett vad hon tycker eller bryr sig så är det viktigt för mig att hon känner att hon är viktig för mig och att hon kan räkna med mitt stöd och hjälp hela sitt liv. Fick ett förslag igår som gjorde mig så glad på alla sätt och vis. Att hyra ut min lägenhet i sju veckor??!!!! En barndomskompis till sonen har hamnat mellan två boenden och behöver någonstans att bo, innan de får tillgång till sitt nya boende. Fick frågan om jag var intresserad och jag sa JA absolut. Tänker att jag kan bo i stugan och få hyran betald, vilket underlättar mycket. Jag kommer att få en massa att göra!! Packa och greja och tömma skåp och garderober och städa. Hur knäppt låter inte det hahaha Men jag behöver hålla mig sysselsatt. Det stora frågetecknet och varningsklockan är att tänk??? Tänk om jag får ett jobb? Ska jag pendla då? 20 mil varje dag? Kan jag lämna djuren i stugan?? Frågade dottern och jag kunde bo där...hahhaa så kul för svärsonen att ha mig boendes där. Dan hade inte gillat att hyra ut lägenheten, det vet jag. Men han skulle stödja mig om han bara kunde. Han skulle ha förstått hur jag tänkte, men skulle inte gilla det. Detta skrivande betyder så mycket sen tror jag. När jag orkar läsa igenom den och se var i sorgen jag var och komma ihåg smärtan och sorgen. Den fungerar också som en ventil. När jag skriver så lämnar det liksom mitt huvud och blir mer lätthanterligt. Låter kanske konstigt men jag kan ibland längta att skriva ner några rader här. På ngt sätt så är denna bloggen någon jag pratar med, en dagbok och ett ställe där jag kan skriva ner mina känslor. Så konstigt jag har aldrig haft behov av att skriva ner mina känslor förr. Nu klottrar jag och ritar streck och typiskt telefonklottrar varje dag. Skriver Dans namn och ritar hjärtan och mitt block ser ut som en fjortis har skrivit hahaha Till Dan: Mitt hjärta, vet att du tycker jag är knasig som blir glad över att kanske få hyra ut lägenheten. Men jag tänker att det är bra att få pengar och det samtidigt gör att jag kan bo i stugan och nu få en massa att göra. Du skulle ha stått lutad mot köksbänken och sagt. Jag gillar det inte...men jag stödjer dig. Samtidigt så gillade du alla mina upptåg och ideer, för det hände alltid något haaha. När du inte gillade någon av mina ideer så var det bara nej det vill jag inte. Då fogade jag mig och gav mig för jag var medveten om att du hade oftast rätt och det hände 1 gång på 1000. Vi var ett sådant team du och jag. Vi jobbade fantastiskt bra ihop, minns du det? Du var så glad när jag var glad och tvärtom. Jag gör nu såsom du alltid ville att jag skulle göra. Papper i pappersåtervinningen och kuvert i soporna, plasten runt kataloger i skräpet. Bryter sönder alla kartonger ordentligt innan jag stoppar ner dem i lådan i förrådet där vi samlar sådant som skall bäras till återvinningen. Äntligen tänker väl du hahaha Jag var alltid så slarvig med det där. Men nu gör jag det älskling för din skull.<3