Äga sin morgon
Finns mycket fint i den meningen. Det är skönt att äga sin morgon och ngt som jag verkligen alltid har gillat. Bäst är att schava runt i morgonrock, men det är lite svårt när man har en hund. Att stiga upp och inte känna tomheten som jag kände förr några månaders sen. Så skönt att inte börja morgonen med tårar, utan med ett lugn. Vaknade som vanligt med att kisse bits i kinden eller näsan, inte så hårt men tillräckligt för att vakna. Klädde på mig och väntade på att Märta skulle komma. Brukar inte ta så många sekunder förrän hon kommer vaggandes. Snabbt ut och sen så går hon som en robot, kissar och bajsar och då blir det inget luktande utan väldigt mycket "göra bort" för att gå in och sova igen. Öronen är lite bakåtstrukna, av ogillande att behöva göra sina behov så tidigt på morgonen. Sen snabbt in och hopp upp i sängen eller kura ihop sig i soffhörnet och sova vidare. Är vi bara hemma så ser jag inte till henne förrän vid elvatiden. Ännu tröttare är hon om hon varit med mig på jobbet. Där är det så mycket intryck och skumma lukter. Hon får smakbitar och det luktar bajs och äckliga sopkorgar att kolla i. Helst hade hon nog velat hoppa upp i sängarna och deltagit i toalettrutinerna. Äckelhund, som älskar skit och vattenpölsvatten och annat äckligt, men fundersam om det ligger en bullbit på golvet.
Idag SKA jag komma mig iväg till återvinningen med det skrot jag har i bilen. Sen iväg och handla lite och sen hämta veckans matkasse. Ska fylla i min månadsbudget oxå. M har gjort en jättebra mall, som jag använder mig av. Men jisses så svårt det är att följa en budget och det är nu tredje månaden som den spräcks!! Under punkten övrigt, så har jag budgeterat 500 kr och den är hopplös att följa. Men 12 säckar jord och lite blommor och den är överskriden!!! Ett nytt duschdraperi, en tillbringare, och ett köp från hemglassbilen gör ju inte den budgeterade summan snyggare. Men jag blir mer och mer medveten om vad jag köper och det är ett måste om jag skall klara av att inte ta från sparandet.
Nu har både micron och vattenkokaren gett upp, så nästa månads budget är ju redan pajad :(
Törs inte ha i sladden i micron nu, för det luktar faktiskt bränt när jag använde den sist. Hmmm ska nog ta med den idag när jag far till återvinningen.
Kanske måste skaffa en punkt i budget där jag avsätter sådana inköp i ett ökat sparande...suck.
Shit kom på att jag behöver färgpatroner till skrivaren oxå....äsch det tänker jag på en annan dag.
Men å andra sidan så kommer jag att få billigare telefonräkning med ett nytt abonnemang.
Imorgon kommer fåtöljen ,yippie....det knasigaste är att jag såg fel på schemat och inte kan vara hemma och skriva på leveransen. Så jag måste be M vara här ngr timmar imorgon förmiddag och invänta leveransen. Kommer att bli en bra vecka, för jag jobbar bara 3 dagar och sen ledig tre dagar!! Ska upp till stugan och "hösta". Har inte varit uppe mycket i sommar, då jag jobbat hela sommaren. Men var ju där en hel månad i våras, så jag får trösta mig med det.
Nu ska jag komma ihåg att ställa fram spaden. För det är inte kul att pulsa genom snön, och få snö i skorna innan man kan få tag i spaden och skotta bort snön fram till bron.
Till Dan: Godmorgon min käraste, idag är jag ledig och det känns bra och ännu bättre att inte vara ledsen. Vad det är mycket som jag måste göra och komma ihåg själv nu. Filtren i ventilationen, har jag ju aldrig bytt själv. Har inte ens en aning om var de är?? Men jag har för mig att du hade dem inne i förrådet, bakom elsladdslådan. Älsklingen, vad du skulle ha tänkt på mig och allt som skall göras. Du talade ofta om det. Att det kändes svårt att lämna mig med allt jobb. Jag visste inte då hur mycket jag aldrig behövde fundera på. Bilservice??? när gjorde du det? När ska det göras nästa gång? Trodde vi talat om allt, men förstår nu att vi inte mer än skrapade på ytan. Men just då var det så oviktigt, en service på bilen eller vars filtren är var skitsaker, utan det viktigaste var att du fanns och inte hade ont. Älsklingen jag förstår inte hur vi klarade av att hålla oss uppe i humöret. Hela vår värld handlade om ta vara på tiden och att du inte skulle ha så ont och orka sitta uppe. Utåt så log vi bägge och sa att allt var rätt okey. Men vi kunde krampaktigt hålla varandras händer och titta i varandras ögon och vi var rädd. Sista veckorna var du nästan hjälplös och du var förtvivlad över att jag fick hjälpa dig med så personliga saker som dusch och toabesök. Jag försäkrade dig att det gjorde mig ingenting, jag kunde ha gått på glas och glödande kol för dig. Men ibland så tänker jag, varför var vi så rädd för att berätta hur illa det var?? Men jag tror att vi behövde få "låtsas" att allt var bra, för din värdighet och att du inte ville stå i centrum eller oroa någon. Jag ångrar ingenting och även om jag velat ha dig kvar ytterligare en tid. Så tänker jag att du inte var ett paket och helt tappat alla förmågor. Morfinet gjorde dig ibland förvirrad och "skum" men i det stora hela så var du med. Du slapp bli det kolli du var rädd att bli. Men saknar dig så djävulskt, min bästaste, min käraste vän. Älskar dig till månen och tillbaka