myma.blogg.se

En blogg om att leva och komma ur skuggan.

Del 2

Publicerad 2020-08-07 08:16:16 i Allmänt,

Om jag blir överrumplad av känslor när jag är på jobbet så brukar jag gå undan,för att komma i balans igen. Det händer inte ofta då jag är i princip frånkopplad från mina egna tankar och känslor när jag är på jobbet. Då fokuserar jag på det som skall göras och lägger ner all kraft och energi på de boende. De har kommit att stå mig väldigt nära och jag trivs med mina arbetskamrater oxå. Hoppas att när alla ordinarie är i tjänst att det fortsätter så. Nu under sommaren har vi ju varit många vikarier. Jag har definitivt varit äldst. Fick världen komplimang av en ,som antagligen måste vara blind eller så ville han bara smickra mig hahaha. Han trodde jag var 40 år eller 35!!! Hur kan du tro det så jag??? Du är så glad och pigg så han haahaha. Nu har jag ju ingen åldersnoja, men kan bli irriterad och sur att inte kroppen är som förr. Skrynklig på halsen och huden på händerna är inte elastisk på samma sätt. Men för övrigt är jag lyckligtvis obrydd. Det som hände var egentligen inte speciellt märkvärdigt. Jag skulle hjälpa en äldre man som är väldigt dement i säng. Vi hade ett roligt samtal och svamlade på med varann. Jag tänkte så här: undrar om Dan kommer att bli så här svamlig, om vi bägge 2 kan bo ihop på "hemmet"och svamla tillsammans. Så jäkla kul vi kommer att ha, undrar om vem av oss som blir mest svamlig hahaa Jag måste fråga honom om vi ska göra det. I tankarna skrattade jag och tänkte hmm är han hemma när jag kommer hem,eller jobbar han eftermiddag idag? Nä visst jag han är ju sjukskriven,så han är hemma!!!! NEJ, NEJ....Han är inte det!!!!! Han är ju död!!! Blev helt överrumplad och jag höll nästan på att ramla. Tårarna sprutade medans jag fortsatte att bädda om och släcka ner. När jag gick med soporna så återfick jag "balansen" men stannade en minut extra i soprummet för att inte se rödgråten ut. Till Dan: Godmorgon älskling nu är jag i stugan,här med dig. Du finns här i allt jag ser. Följ mig genom livet,du får inte lämna mig en gång till. Förlåt jag klandrar dig inte. Du kunde ju inte hjälpa att cancern åt upp dig. Du var så ledsen över att jag var ledsen. Jag vill vara stark för din skull. Du är ju den som gör att jag orkar fortsätta. Älskar dig hjärtat till månen och tillbaka

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela