Krasch och bang
Jobbade kväll igår och skulle sedan köra ut till Yttersjö och hämta Märta,och gå ut på en sista kvällskiss. Det blev därför ganska sent innan jag kom in och kunde börja varva ner, innan sänggåendet. Gör jag något som kräver koncentration eller jobbar kväll, så behöver jag en stund innan kroppen stannar av, spelar ingen roll hur trött jag än är. Det enda som händer är att jag vänder och vrider mig i sängen så det är bättre att sitta uppe och vänta tills hela jag är trött.
Hade nästan somnat när det hörs ett krash. Märta flög upp och jag var inte helt säker på om jag sov eller inte. Då hade kisse hoppat upp på lilla bordet men hade missbedömt stoppsträckan och gled ner med duk och lampan som stod på bordet. Glödlampan gick i bitar och jag tänkte först: Det där tar jag tag i morgon....men så började tanken snurra på att kisse kunde få glas i tassarna. Så jag steg upp och sopade ihop alla glasbitar. Kisse satt intresserat och tittade på och liksom var helt oskyldig. Nåja somnade på en gång sen.
Dottern började igår att lära Märta kommandot ligg, jag har inte orkat lära henne något vettiga saker faktiskt. Inte ens gå fot. Usch har faktiskt lite dåligt samvete, men hon drar väldigt sällan så det har liksom aldrig blivit av. Men skönt att dottern tar tag i det där åt mig hahahaha.
Har nu på morgonen börjat ta tag i 2 ganska stora lådor med pysselgrejer, broderi och garner och småkrafs. Har ju en ny byrå som jag tänkte försöka ha till sådant grejs. Behöver verkligen plats i mitt förråd. Just nu är det kaos...som vanligt där. Försöker hålla ordning här hemma, men lyckas aldrig med mitt förråd. Där hamnar allt....just nu alla kartonger som jag samlat på mig, till att skicka dockskåpsgrejer i. 4 dammsugare!!!!, barnstol, tvättkorg, krukor, blomjord och en massa annat bra och ha grejer. Men oftast blir det så att jag dumpar allt där....i väntan på att jag ska kasta, återvinna, bära bort, eller sådant som jag ska ta till stugan och ........säkert en hel radda med ursäkter om varför jag dumpar grejer där. Dan blev galen på mig ibland hahahaah.
Alla har vi väl en låda eller ett skåp där vi slänger ner allt möjligt krafs? Jag har istället mitt inomhusförråd.
Börjar senare idag, så jag hoppa satt hinna klart så pass att jag nästan kan säga att det är klart....igen. Men innan helgen så är det säkert kaos igen.
Men samtidigt så är mitt stök en väldigt bra "dum grej" nu för jag har liksom alltid något att göra hahaha. Jag kunde laga middag och sen bara lämna det och ta tag i det på morgonen. Det kunde inte Dan. Han ville det skulle vara bortplockat och diskat och fint i köket. Han kunde bli tokig på mig för jag kunde låta dammsugaren stå framme i flera dagar. Var alltid något som behövde tas bort tyckte jag. Men nu har jag ju skaffat en superbra skaftdammsugare, så den är lätt att ta fram och ta bort kattsand som kisse drar ut mellan tårna. Sen har jag ju en trasig dammsugare som ska kastas och en grovdammsugare och min nya fina supersugare.
Ja jag var den stökigare av oss, men å andra sidan hade jag ju alltid ngt litet projekt på gång. I stugan var det precis tvärtom, där var det Dan som alltid höll på med något och det fans spår efter honom överallt. En liten sågspånshög, spadar, hammare eller brädor. Har säkert matrial för ett större trädhus med alla brädor av olika längd och kvalite däruppe. Men han hade stenkoll på allt sådant och kunde verkligen leta fram precis den bräda han för tillfället behövde.
När S var hos mediumet så sa hon att han "berättade" om att han kunde varje skruv och spik i stugan och att det var viktigt att hålla den i skick. Att han "var där" och det känns ju precis så , att han liksom finns där. Han sa oxå att inget annat betydde något mer än stugan, allt annat kunde vi "kasta".
Jag har bokat in ett möte senare i september och det känns bra. Förra gången jag pratade med henne så var det som att Dan pratade med mig genom henne. Många kanske tycker det är trams, men det skiter jag högaktningsfullt i , för mig så känns det sant och då är det fantastiskt och helt underbart. Var och en blir salig på sin tro.
Den här bloggen är så viktig för mig, den är den vän jag kan prata av mig med. Där jag kan skriva av mig i. Jag funkar bra 90% av all vaken tid, men de där 10% tillhör sorgearbetet. Det är så svårt att förklara hur jag mår. Jag skulle vilja säga att jag mår bra, för det gör jag ju. Men samtidigt inte. Det är som att ha en liten sten i skon. Man kan gå och t om springa men den skaver och känns hela tiden mer eller mindre. Ibland blir det tvärstopp och man kan inte eller vill inte gå ett enda steg till. Stenen far lite åt sidan och man tar några steg igen. Nu kan man ju faktisk fundera på om man blir van med att ha en sten i skon?? Ja jag tror faktiskt det, tror att huden blir liksom van. Man blir mindre hudlös och kan nog lära sig promenera långa stycken mellan varven. Ja herrejösses hur mina tankar far runt i skallen. Men samtidigt så är det ganska bra, för jag kan hitta tröst, och kraft i alla mina funderingar och tankar oxå.
Till Dan: Godmorgon mitt gullefjun, skakar du på huvudet nu? när jag för etttusenetthundrade gången röjer runt i förrådet? Ja jag vet...det är inte lönt att jag inbillar mig att jag ska bli ordningsam därinne. Har du sett att L har klippt sig? Visst blev han fin? vårt lilla godistroll. Visst har de blivit stora? Tänk så många fina barnbarn vi har, du och jag. Du älskade allihop så mycket och var så stolt över att få vara mor och farförälder. Lilla L har gjort många framsteg i sommar och han har kunnat hålla ögonkontakt med mig flera gånger. När vi är där så gillar han att leka med Märtas koppel. Vi saknar dig jättemycket älsklingen. Du är så betydelsefull för oss, vår stöttepelare och tokfrans i samma person. Älskar dig till månen och tillbaka.