Lördag 8/8
Månadsdagen förflöt utan svackor, och sorg. Kan nog bero på att jag är här i stugan. Finns väl inget som är mer läkande än att se ut över vatten. Jag är en sådan person som alltid gillat ordspråk och talesätt. Har nästan haft dem som ledord när livet krånglat eller har givit mig för mycket av både det ena och det andra. Här är några:
This Will to pass
Det som inte dödar .stärker
Ger dig livet citroner så gör lemonad
Ju högre vågor,desto bättre blir du på att simma
Men nu fungerar de inte för mig på samma sätt som det gjorde innan Dan dog. Nu kan jag nästan uppfatta dem som hånfulla och provocerande.
Inte kommer jag ut ur detta starkare, eller stärkt och inget kommer att passera ur mitt liv. Möjligen har jag blivit bättre på att simma. Vet ju inte när vågorna kommer som sköljer över mig, men har lärt mig att inte bara simma som ett tok,utan även att ibland måste jag guppa på och flyta med.
Jag kan sakna Dan så att det fysiskt gör ont. Men jag vet oxå att jag kan klara mycket mer än jag trott. Jag har överlevt, och står upp. Lytt och halt i själen, men jag var inte säker på att jag skulle orka leva. Att längta efter någon som dött och som man vill dö för att kanske förenas med,den önskan har varit stark. Jag som hade bestämt mig att jag inte skulle leva vidare. Ett beslut som kändes så självklar och det fanns ingen sorg eller rädsla i det beslutet. Kommer mer sen