myma.blogg.se

En ledig dag hade jag igår. Var igång från tidigt på morgonen till sena kvällen. Samma sak i morse tills nu. Har hjälpt sonen att måla och jag har haft fullt upp med annat oxå och har mer att göra. Men känner i kroppen och i ögonen att jag är nära till tårar. Det är så märkligt,för jag har visserligen varit igång och det har varit trevligt och på alla sätt bra. Men jag har inte ork eller energi eller vad det nu är. Jag måste liksom stanna upp och landa om jag inte får tid för att hinna ikapp mig själv , så är det som en invärtes ballong som vill sprängas. Lätt att jag bara kör på och gör saker och inte "vilar" mig. Nu har jag ont i armarna och det är inte bara träningsvärk från allt målande. Utan det är som om de blir supertunga och utan ork. Jag blir oxå dålig på att äta ordentligt, utan tar bara något snabbt t ex några digestive. Känns faktiskt lite fånigt ibland, att jag inte orkar med att hålla tempo. Brukar få energi och kraft av att göra saker, men nu blir det ofta att jag tar på mig frivilligt sysselsättning,bara för att slippa tänka. Visst är det bra,men jag måste även stanna upp och på något märkligt sätt säga till mig själv: Dan är död och kommer inte tillbaka, men du fixar det, du kan leva inte bara överleva. Han finns runt dig, du är inte ensam. Du har kärleken kvar. Det kommer att gå bra Ingalill. Om han finns runt dig så kommer han att hjälpa dig,men du måste kämpa. Om jag inte stannar upp och vilar och liksom pratar med mig själv,så rasar jag så fort. Tårar kommer och de blir inte läkande utan förtvivlade. Det skriker i hjärtat efter Dan. Till Dan: Hej älsklingen, jag känner mig så ledsen nu. Jag är så trött och vill bara vara hos dig. Jag saknar dig så djävulskt. Kom och håll om mig,finns snälla finns. Älskar dig till månen och tillbaka