myma.blogg.se

Det finns så mycket jag vill skriva ner här så jag inte glömmer. Tror inte att jag gör det, hellre att jag ibland undrar vad jag inte har kommit ihåg än. Kan bli väldigt stött av att folk tror att det är bättre att dö snabbt än långsamt försvinna. Men lika mpnga säger till mig: Ni fick ju tid tillsammans.För personen som dör är det säkert "bättre" att dö snabbt, men som anhörig så blir det smärta i alla fall. Den ser nog bara olika ut,smärtan är densamma tror jag. Hjärtstopp är en väldigt vanlig dödsorsak har jag märkt och lämnar de anhöriga i chock. Antar att skuldkänslor är vanliga, att man tänker vad var det sista jag sa...varför sa jag inte oftare att jag älskade honom/henne? Tror att det ofattbara och overkligheten inte går att förstå, när man plötsligt står inför ett dödsbesked. Dan dog flera gånger i mina tankar och ändå kunde jag aldrig ens komma i närheten av vad jag kände när han väl dog. Jag trodde jag hade förberett mig,men så fel jag hade. Jag tänkte varje dag på döden, på om det var sista gången vi gjorde allt vi gjorde. Är det sista gången vi handlar tillsammans,sista gången han ser 5 milaloppet i skidor? Allt var så obegripligt att förstå och ändå något som svävade ovanför oss och ibland även mellan oss. Fortsättning följer...