Börjar med bild
Eftersom inlägg ofta försvinner när jag lägger in bilder så tar jag den först.
Nu har jag målat väggen!! Ovant och annorlunda, färgen är antikblå och mer blå än vad som syns på bilden. Har tagit ner nästan allt på väggarna. Tagit ut allt från rummet som inte "känns" bra. Tänt på salvia och låtit det brinna i vitrinskåpet. Höll det mesta i handen och kände vad som fick mig att le och det som kändes tyngre. Blev kvar mer än jag trodde. Kan intyga att jag inte blivit helt knasig hahaa. Men det är mer som ska bort. En golvlampa ska ut, en bordslampa och en glasgrej. Kuddar är slängda och nu skulle det vara skönt om jag bara kunde trolla bort sofforna. Rumsbordet får faktiskt vara kvar. Passar kanske inte in,men det är mer mitt än vårt hahaa. Det är egentligen ett skrivbord som Dan hade i sitt rum hemma i Strand. Han har slarvat in sitt namn,som man kan se om man letar. Jag fick det bordet av hans mamma. Dan sa vad ska vi med det till? -Du ska få såga av benen och jag ska skrapa av färgen. Det har liksom hängt med i alla flyttar. Dan har velat byta ut det och vi har haft andra bord. Men vips så kommer det tillbaka igen. Det är inte fagert,men jag gillar det.
Idag fyller Dans äldsta son år och jag ska självklart dit och uppvakta. Han brukar säga något som jag brukar tänka på. -2020 är ett riktigt skitår. För mig så låter det inte sorgligt utan som om vi liksom bara måste acceptera det och att det samtidigt inger ett sorts hopp om att det kan komma bättre tider. Jag vill tro det. Jag måste tro på det. Min kärlek och saknad efter Dan torde väl inte ändras på. Men smärtan kommer att avta, jag kommer att förlika mig med att han aldrig mer håller om mig och inte finns fysiskt. Jag vill gå framåt, med en känsla av att han finns runt mig. Att han blir glad om jag hittar min väg. Jag vill känna glädje,jag vill känna en lycka och trygghet en tro på att jag orkar bygga upp ett liv. Ett liv utan min bästaste vän och älskade, som kommer att finnas i mitt hjärta för evigt. Jag vill inte stänga in mig bakom murar, som livet innan Dan.
Jag tror jag har börjat?? Gå vägen framåt, ibland så ramlar jag och det gör så djävulskt ont. Kommer att ramla många gånger till, just det skrämmer mig inte lika mycket som om jag aldrig mer kommer att känna glädjen i att finnas. Jag vill andas ner i magen och känna liv.
Till Dan: Godmorgon älskling, vad tycker du om färgen och det jag gjort? Kanske inte din stil, kanske min!! Vet inte säkert. Ville bara ändra och ta bort det onda. Idag fyller S år och jag ska krama honom från dig. Han som brukar ge dig dina grå hårstrån hahaa. Så brukade du säga, med både skratt och allvar samtidigt. Ni var så fina tillsammans, ni brottades och retades in i det sista, tills du var för svag och ork och balans var dålig. Han saknar dig så mycket och du måste finnas där för .honom. Har köpt ett solsegel och det vet jag att du ville ha. Måste dock ha hjälp med att sätta upp det. Men jag håller med dig om att det kan bli bra. Älskar dig till månen och tillbaka