En bättre dag
Vaknar upp och känner mig betydligt bättre till kropp och själ. Tungsinnet från igår afton har lättat och det är skönt. Idag var det extra härligt, eftersom Märta är i stugan med barnen så kunde jag glida ini morgonrocken, istället för att ta på mig kläder direkt och gå ut med henne.. Så skönt, att bara lalla runt, så här på morgonkvisten. Idag börjar jag inte förrän 12.30 så jag har gott om tid att njuta av lugnet.
Nu har den ofärdiga fåtöljen torkat så jag kan sitta i den, istället för att sitta på mattan. Jag är visserligen en golvsittare, men man flyger ju liksom inte upp nuförtiden hahha.
Har en del reflektioner från gårdagens dystra tankar och känslor. Tänkte på ensamheten jag känner, den där tvåsamheten som man bara delar med en livspartner. Tänkte vidare på att jag är en ganska tvåsidig person. Har i princip ingen kontakt alls med min släkt. Av en massa olika anledningar, men det största är att jag inte har något behov av det. Jag suger på att höra av mig till mina fina vänner, men tack gode gud är de så fantastiska så de hör av sig till mig.
Finns som en spärr, kan det vara en sviktande självkänsla? Ingen aning, varför det känns som om jag stör om jag hör av mig. De har aldrig någonsin gett mig den känslan utan kommer mer från mig. Så knäppt, för när jag väl träffar någon eller pratar med någon så kan jag lätt prata öronen av dem. Som om jag har liksom "opratat" och allt måste ut.
Kanske ngt jag ärvt från min mamma som också var av eremittyp. Men detta är definitivt ngt jag kommer att jobba vidare med, speciellt då det inte finns någon som helst anledning till varför jag lätt drar mig tillbaka in i mitt skal.
Nu är det i princip första gången jag känner att coronan ställer till det för mina planer. Jag har varit helt opåverkad av pandemin och dess effekter. För de första så har jag planer på att gå med i ngn bokklubb eller ngn kurs av ngt slag. Det kommer nog inte att vara möjligt den här hösten. Sen så berör även coronan min möjlighet till arbete. Det är flera på arbetsplatsen som studerar och har tagit tjänstledigt. Om de inte kan studera och få studiebidrag så "måste" de fortsätta jobba, vilket får till följd att det inte finns ngt vikariat. Känner en liten klump av oro i magen, men försöker skjuta bort den, åtminstone ngn vecka till.
Till Dan: God morgon min älskling, här sitter jag med morgonrocken du köpte åt mig. I oktober tror jag det var...som du sa att du hade ett ärende. Jag var lite fundersam för jag visste ju hur trött du var och lite svårt med att lyfta benen. Hem kom du med denna morgonrock <3. Men oj sa jag en tidig julklapp? Nej för att du är du sa du då. Mitt lilla gosegryn, du skämde bort mig med små överraskningar. Du visste ju att jag blev så glad över det och jag gjorde mitt bästa att pyssla om dig. Du älskade att jag stoppade in filten ordentligt, eller gjorde en smörgås. Fixade en kopp kaffe eller visade dig omtanke på olika vis. Ändå kom jag aldrig i närheten av din omtänksamhet, som du visade mig och barnen. Tänker på vad som var så härligt att leva med dig. Tror att det var att vi var rädd om varann och humorn. Vi hade så roligt ihop, vi skrattade med varann, åt varann, åt allt tokigt och likt. Vi tjafsade väl inte så mycket, som jag minns. Men självklart så gjorde vi det, och diskuterade och du sa att det var inge roligt att diskutera med mig för jag hade elefantminne. Ja jag hade det och du hade en enorm kunskap om både det ena och det andra och ett genuint intresse av att lära dig mer. Så omaka och samtidigt tvillingsjälar. Mitt älsklingstroll, mitt hjärtas prins, alla de konstiga smeknamn som jag kallat dig. Jag saknar dig så mycket . Älskar dig till månen och tillbaka.