En god middagsupplevelse
Igår var jag äntligen på Pinchos. Har så länge velat gå dit och igår så var jag äntligen där tillsammans med M och hela hennes familj. Det var väl inte en gastronomisk mat, men god och jag gillade miljön. Fullt med fransar och härligt smårörig inredning. Blev alltför mätt så jag orkade inte med ngn efterätt, vilket var lite synd för de såg goda ut. Tog 3 smårätter och allt var så mini, t om besticken vilket också tilltalar mig som gillar miniatyrer. Dit vill jag fler gånger och prova mer olika rätter. Det enda negativa var att de spelade lite för hög musik, men det är kanske jag som blivit en gammal kärring.
Tror att jag ska önska mig sällskap där när jag fyller år. Vill inte ha någon födelsedagspresent i alla fall och jag måste också dra ner på firandet till hela familjen. Gjorde ett snabbt överslag och kom på att jag aldrig kommer att ha råd att uppvakta alla i familjen som vanligt. Vi är ju så många i familjen och slår man ihop födelsedagar och julklappar (bara till barnen till jul) så hamnar jag på 32 st "paket"!!
Det är ju en hel månadslön, i bara pengar.
Så fr om 2021 så blir det mindre gåvor från mig, vad jag än vill själv. Huvudsaken att barnbarnen blir uppvaktade.
Idag är det både, blåsigt, kallt och regnigt och jag hoppas att det lugnar ner sig vädermässigt till eftermiddagen. M och L kommer mitt på dagen en stund och i eftermiddag tänkte jag att jag och M skulle fara intill staden. Länge sedan jag gick runt där och en av målen är inköp av mjukglass.
Vid middagstid bär det iväg på kalas för goaste finaste L, som fyller år idag. Minns när han föddes och hade de gulligaste kinderna man kan ha. De var så runda och man ville bara pussa på dem. Nu börjar han fyran!!! helt otroligt så fort det gått.
Det blir hans första födelsedag utan morfar, men jag hoppas att han ändå kan känna att han finns med. Dan sa att det värsta med att veta att man skulle dö, var att man inte fick vara med, när det var något roligt. Han verkligen älskade att omge sig med de han älskade mest. Att få munhuggas och retas med barnen, att leka och skoja med barnbarnen. Älskade Dan så de saknar dig.
Det är konstigt men ibland så tänker jag att jag aldrig vill komma ur sorgen. Den bottenlösa smärtan och förtvivlan som jag kan känna ibland av saknad efter Dan. I smärtan och tårarna så känner jag på något underligt vis mig nära honom., fast han är längre borta än någonsin. Hela jag skriker efter honom, mitt inre vrider sig i kramp. Jag vill ha honom tillbaka, jag vill leva, jag vill hålla om honom och få ligga med huvudet i hans knä. Utan den saknaden och smärtan och längtan vad har jag då??? Då skulle jag inte finnas, inte känna, inte kunna andas vidare. Så konstigt men ändå sant. Jag överlever detta helvete just genom den saknad och kärlek jag har till honom. Jag vill bli sedd genom hans ögon. Då var jag fin och vacker, jag var älskad och omhuldad. Bekräftad och trygg och jag gillade mig själv. Nu finns bara den känslan i smärtan och saknaden av Dan. Jag vet inte hur vägen framåt ser ut. Vet bara att jag fortsätter gå för hans skull, för det fina jag hade, för kärleken vi hade och löftet jag gav. Det är så det är, just nu. En dag i sänder, ett steg i taget. Det har tagit mig hit, dit jag aldrig trodde jag skulle kunna komma. Nu ska jag fixa lite mer kaffe och fortsätta på klippboken.
Till Dan godmorgon älsklingen, mitt godistroll och gosegris. Idag fyller finaste L år och jag önskade du fick vara med. Kanske du är med, men vi kan inte se dig? Jag vill tro det och jag låtsas att du finns med. Att du kan se de små och att du finns där för dem. Tänk om jag kunde känna att du höll om mig och sa: Älskar dig gumman. Men du lever i min kärlek, hjärtat. Mitt hjärta fladdrar lika mycket nu som det alltid gjorde när jag kände min kärlek till dig. Jag har haft det bästaste man kan ha och jag är så glad och tacksam över att fått känna och leva tillsammans med dig. Det skänker värme och tröst att tänka på hur bra vi hade det. Blir inte ledsen av det bara varm i bröstet. Älskar dig till månen och tillbaka.