Glädjande besked
Jag blev så glad igår, för de ringde från jobbet och förlängde till 20/9. Så skönt och jag blev både lättad och glad. Tänker att ju mer tid jag får där, desto större chans att få ett längre vikariat.
Samt att försörjning en månad till är säkrad.
Igår var jag barnvakt en liten stund till M och L och efter det for jag och M in till centrum. Målet var faktiskt att köpa eller i alla fall titta på en väska. Men framförallt att köpa en mjukglass. Har ju egentligen ett mentalt köpstopp på väskor, men det lyckades jag övertala mig själv, att jag tillfälligt kan häva. Hittade ingen som jag kände att jag ville ha, förutom svarta så de gick bort. Har svarta väskor, utan var ute efter en brunaktig. Var beredd att gå när M sa den då? Hmmm hade ju sett den men inte fastnat, men tog ner den och ställde den på golvet. Den blev det ,för den pös inte ihop utan stod stadigt. Avskyr väskor som liksom inte har ngn stadga. Mycket nöjd så stegade jag med min "personal shopper" till glassvagnen. Jisses nu pratade vi mjukglass och äntligen fick jag min efterlängtade mjukglass.
Den var fast, god och stor och inte sådär rinnig och söt som jag köpt tidigare på "macken"
Sen for vi hem en stund innan vi skulle iväg och uppvakta finaste L som bjöd in på kalas. Där fanns det korv och fika och en tårta som jag inte åt...ahahaha. Jag tog istället cheesecake. Tårtan var säkert ett mästerverk, men jag kände att den var i mastigaste laget för mig. Tänk er allt som är gott, samlat i en tårta.
När jag skjutsat M hem så fortsatte jag med klippboken ,men ett kort saknades??? och jag har inte sökt ordentligt än. Men jag vet vem tjuven är, åtminstone vem jag misstänker? Kisse såklart, han brukar bara ta grejer och bära iväg. Oftast lägger han det i duschen!! men där låg det inte vad jag kunde se. Får leta lite mer ordentligt sen. Han gillar att bära iväg med grejer eller att dra ut ur lådor. Man behöver bara ha en glipa på en låda, så lyckas han pilla ut och dra ut. Igår hade jag gardiner på golvet som han lyckas få fatt i. Men jag älskar den lilla bastarden till kisse.
En av bilderna och som jag direkt tänkte att det där tyckte nog Dan var kul. Former man kunde bygga ihop och göra något med. Att få ihop grejer, montera saker och bygga ihop, det var något han gillade och han höll sig snabbt framme och något skulle monteras. Igår fick L en skateboard och en av de första tankarna jag fick var.... Att herregud han skulle ha slagit ihjäl sig hahaha. För hade Dan levt skulle han givetvis provat skateboarden.
Delvis för att jag hade blivit upprörd och sagt låt bli du kommer att ramla. Det bara triggade honom att verkligen prova, för att retas med mig var ju som en extra krydda.
Jobbar ju i helgen och jag hoppas att den flyter på bra, jobbar med ny vikarie så jag antar att de kommer att kännas i kroppen. Är folk ovana så måste man jobba hårdare annars bli man inte klar innan natten kommer. Men han hade jobbat i huset så det ska nog gå bra.
Sitter i rummet och skriver och jag ser tussar av kisse här och där efter en brottningsmatch djuren hade igår. Märta tar tag i kisse och då lossnar det tussar, och de liksom svävar omkring här. Bägge två är ganska rask att starta upp brottningsmatcher, oftast vinner alltid kisse, för han är mer uthållig och smidigare än Märta. Fick göra en liten paus för kisse sprang över tangentbordet och lyckades hitta av alla möjliga konstiga knappar. Dessutom alldeles blöt om tassarna för han kom direkt från altanen och där är det blött efter regnet. Märta kom just från sängen och la sig bredvid mig. Men hon vaknar nog inte till förrän ngn timme till.
Till Dan: God morgon min älskling, här vill jag alltid skriva: Har du sovit gott? För så sa jag alltid, varje morgon vi varit hemma tillsammans. Ärligt talat så fortsätter jag alltid så i huvudet, eller rakt ut i luften. Antar att det är av gammal vana och för att det känns bra. Du var nog saknad igår på kalaset, men ingen sa något i alla fall. Men för mig så var du där. Att du hade testat skateboarden? Din rackare.
Ser dig på bilderna och jag vet hur du luktar, du bara skakade på huvudet när jag sa att du luktade bebis vid tinningen. Älskade din doft och blev alldeles svag i benen. Så jag älskar dig och längtar efter dig. Mitt hjärtegull, så konstigt att du är så nära och ändå helt onåbar. Jag är fungerande nu, men bär med mig ett hål av saknad. Jag klarar mig i vardagen och kraften börjar komma tillbaka, även om jag fortfarande är rätt skör och snabbt kan "ta slut" Men det är ändå som om jag går runt och känner att jag väntar på något. Väntar på dig, väntar på att jag har fast mark, väntar på ett lugn ett accepterande av något slag. Det är så svårt att förklara, för känslan är så svår att förklara för jag vet inte riktigt vad det är. Men jag har förlorat något, som jag inte riktigt vet vad det är. Jag väntar på att det ska komma tillbaka, fastän jag inte vet vad jag väntar på. Kan vara lite av att jag inte tagit in helt och hållet att du aldrig kommer hem igen. Fast jag å andra sidan är så smärtsamt medveten om att du inte gör det. Älsklingen min så jag önskar att du höll om mig och gav mig det lugn du hade. Att jag kunde känna mig själsligt lugn igen. Tryggheten och tilliten mellan oss var så vacker och fin. Det var vi, du och jag. Jag försöker att känna kärleken till dig och till det vi hade istället för att sjunka ner i depressionen, meningslösheten och det svarta hålet, som jag har i mig. Jag gråter av sorg och saknad, efter det som varit och som aldrig mer blir. Ur det kommer det ingen styrka eller vilja att kämpa, men jag tror att det måste få vara så. Det är tid och dagar som går som sakta för mig fram. Men det är lite både och med det också. Löftet och överlevnadsinstinkt puttar på mig bakom ryggen. Samtidigt som rädsla och osäkerheten spjärnar emot och försvårar. Det finns t om tankar om bara göra det bekvämt för mig i väntan på att livet skall upphöra. Att jag bara väntar på att min tid kommer att ta slut. Att jag skall komma till dig, men det kan ju ta åratal? Att jag tänker att jag inget behöver för jag väntar bara och det är onödigt. Därför köpte jag en väska, en väska som betyder att jag inte gett upp. Att jag lever och ska fortsätta leva och inte bara existera. Mitt lilla gryn, så mycket som jag saknar att sitta och babbla med dig. För det mesta så lyssnade du nog inte ens hahaha. Men jag vet att du ändå gillade alla mina tankar, ideer och funderingar. Men vi kunde också sitta tysta tillsammans i timtal. Ibland såg vi på varandra och bara log. Älsklingen min <3 Älskar dig till månen och tillbaka.