myma.blogg.se

Grattis på 63 årsdagen min finaste. Kan inte ta in siffran, då den känns äldre än jag tänker mig att Dan var. Visst hade han blivit stelare och ingen av oss studsade upp från golvet längre hahaah. Men vi hade mycket ogjort och mycket liv kvar. Detta är alltså den berömda tavlan!!. Som finaste sonen körde en omväg på drygt 30 mil för att köpa åt mig. Nu var det så att den fanns inte inramad, längre. Så nu måste jag fixa en ram. Kollade på nätet och de ville ha 1495kr!!! för de måtten. Hell no....jag fixar en själv, så idag skall jag fara till K-rauta och köpa lite grejer. Men istället så fick jag ju köpa tavlan till affischpris, så det blir nog bra. Ska ju även iväg och köpa den där färgen till fåtöljen, om den inte är så dyr att jag måste vänta. Eller de inte har den färg som jag önskar. Blir i alla fall en utflykt, även om det är rätt trist att fara själv. Jag var rädd att jag skulle vara nere i ett hål idag, som på halvårsdagen. Men jag har ju sagt åt mig själv att idag är det en bra dag. Jag skall känna glädjen och minnas alla fina och roliga födelsedagar. Ska ringa till Miomöbler och höra om soffan är på gång och sen kolla med svärsonen om han kan hjälpa mig att bära ut soffan i förrådet. Ut ska den, även om den är så skön att sitta i så jag kommer att sakna den. Men den pyr av minnen som inte stärker mig. Fick bort fläcken på mattan också, och tar tillbaka anklagelsen mot Märta, för det var kisse som kräkts. Han är ju som attan ivrig av att äta av Märtas mat, men det tål han inte. Är ledig idag, för jag jobbar ju i helgen, så tänkte att jag skulle laga mat idag. Bara lite korv och potatis, istället för mackor eller fil. Har sorterat alla kort klart som jag tänkt göra klippboken med. Får se om jag hinner sätta mig med det också en stund. Det går lätt iväg några timmar med sådant, även om det inte är avancerat eller svårt på ngt vis. Har haft flera bra dagar nu utan att sorgen gnagt för stora bitar. Visst kommer det tårar ibland, men de sänker mig inte under ytan. Har märkt en ny "grej" med mig själv? När det gäller förändringen i vardagsrummet och mina känslor och hur jag agerar på ett nytt sätt för mig. Har inte den där pirriga känslan som man brukar ha av förväntan och glädje när man köpt soffa eller ngt sådant. Så där att man tycker nästan att det skall bli spännande och kul med nya kuddar och att det ska bli lika bra som man hoppas. Känner inte så???? helt nytt för mig, då jag normalt skulle hoppa av förväntan och må illa av att inte få göra klart och liksom piffa och puffa och kanske rent av lite prillig. Så märkligt att inse att man inte känner som vanligt, eller är sådär prillig. Det är mer som ett konstaterande och inget som jag lägger ner mycket tid att fundera på. Normalt skulle jag ha ringt 10 gånger och frågat efter soffan, varit sur som en citron över att fåtöljen blir så försenad. Velat få klart på väggarna istället för nu liksom bara tomt. Börjat spana på gardiner och piffiga kuddar och spikat och grejat. Men istället känns det bra, som jag fattade ett bra beslut att "tömma" rummet på dålig energi. Är istället så glad och tacksam att det funkat, att göra mig av med sådant som tynger.