Lördag 25/7
Så skönt med en ledig helg och ha flera timmar att slösa på inget alls och ändå mycket. Idag regnar det en hel del, men hoppas att det klarnar upp senare idag. För jag och sonen m familj ska fara till ett keramikbutik i Brännland och då vore det ju trevligare att inte bli sjöblöt. Igår kom de hit till mig och sonen gjorde en jättegod pasta carbonara och jag fick krama småtjejerna. Jag får ju vara lite försiktig med spaghetti då jag lätt får ont i magen av den. Men det var svårt för jag ville gärna ta mer. Var en god pasta och det stod Dolce gabbana på den, vilket får mig att småle för det är ju ett modemärke vad jag vet.
Vaknade strax före sex och har fortsatt att städa upp, dammat, vattnat blommor, bytt sängkläder och skall snart dammsuga och torka golven. Men dammsugarslangen har spruckit så den måste jag tejpa först. Tråkig utgift, men en dammsugare måste jag ha och den är gammal och ganska skruttig den jag har nu. Köpte en laddbar dammsugare tidigare och den är jättebra, men vill ha en "riktig" också.
Blev lite ledsen när jag bytte sängkläderna på Dans sida. Mest bara för att jag vet hur han gillade att gå och lägga sig när man renbäddat sängen. Tänkte också att det har gått bra att sova själv, nja kanske lite fel, för det har varit skitjobbigt. Men det hade kunnat vara värre också, för jag grät även där när Dan levde. Jag sov ju nästan i ett halvår själv där, för Dan sov ju i fåtöljen eller snarare satt vaken. Inte var det många timmar per dygn han sov. Det var också jobbigt och jag ville ju hellre vara nära och frågade om jag skulle sova i soffan. Men han tyckte det skulle kännas bättre om jag fick sova i sängen. Ibland tänker jag att han hade en sorts nattångest, han tyckte ju inte om att det var mörkt. Han sa att han inte själv visste varför han inte kunde sova. Men jag tror att det var så hans ångest över allt kom ut. Vi skulle få en säng till vardagsrummet, efter alla julhelgerna. Mest bara för att jag skulle få ligga bredvid och kunna hålla om honom. Men han hade ju sällskap av kisse som oftast låg parkerad i hans knä.
Så många minnen och reflektioner som snurrar runt i mitt huvud hela tiden, med undantag för när jag är på jobbet. Då går jag liksom in i en "vanlig" värld, där jag liksom inte finns, min sorg och saknad stängs av. Jag blir en alldeles vanlig människa bland alla andra. Låter kanske konstigt ,men känner mig oftast väldigt vilsen och "utanför" livet. Men dagarna flyter på och jag försöker hitta ett sammanhang och mening. Det går för det mesta bra om jag bara anpassar min energi och tar hand om mina tankar och känslor. Tror att när man liver i sorg så blir man väldigt självmedveten eller mer självupptagen. Man är så fokuserad på att överleva att man analyserar det mesta runt sina egna känslor och reaktioner. Min tacksamhet över att fått "tillbaka" vardagsrummet är stor, att kunna sitta där utan att känna tyngden och initiativlöshet är så befriande. Tror faktiskt att jag kommer att trivas i mitt rosa rum.
Idag skall jag till Ikea och köpa lite växter och en kruka och sen måste jag handla, för det gapar ju som sagt tom i kylskåpet och nu är även djurmaten slut. Tänkte att jag far så fort de öppnar så har jag det bortgjort.
Till Dan: God morgon älsklingen. Visst har flickorna blivit stora? Blir så ledsen av att tänka att de aldrig får lära känna dig. De kommer aldrig att veta vem du var, annat än ett namn som nämns. Det gör så fruktansvärt ont att veta. Men älsklingen jag kommer att berätta för dem hur mycket du skulle ha älskat dem. Det är så dubbelt, för i mig så lever du och jag älskar dig lika mycket som du älskar mig. Jag pratar med dig och i mig så finns du nära. Men det är ju bara när jag är själv, det är bara i mig du finns. När jag vänder på huvudet så är du ju inte där. Din stol vid middagen igår var tom, ditt huckrande skratt och lekande med barnen hördes inte. Så jag saknar dig, min gullegubbe, mitt solsken. Gå bredvid mig alltid, för evigt. Lämna mig aldrig igen.Älskar dig till månen och tillbaka.