myma.blogg.se

Jag är nyss hemkommen från jobbet och har nu rast ngr timmar. Ska fortsätta leta bilder och skriva ut till klippboken jag tänkt göra. Märta ligger just nu i knän och låter liksom suckgnäller. Det är hennes speciella ljud som hon gör när det är mysigt och bra. Hon blir så glad när jag kommer och det är svårt att låta bli att bli lika uppspelt, när man öppnar dörren. Men jag vill inte låtsas som om det är ngt märkvärdigt att jag kommer eller går. Går oftast ut på en gång och efter ett tag brukar jag klappa och berömma henne, men inte så att hon fattar att det beror på att jag kommer in genom dörren. När jag går så säger jag bara högt. -Matte kommer snart, sen går jag. Vad det djuret betyder mycket för mig <3 ja även kisse men han är inte lika mycket bebis som Märta. Han kan själv, åtminstone verkar han tro det hahaha. Märta är mattes lillkorv och jag älskar det. Fortfarande en mysig känsla att ha ett djur som verkligen tyr sig till en. Visst tyckte vår Lukas och gammelkissen om mig. Men Dan var den som de föredrog, den som de ville ligga i knät hos. Var lite sur över det ibland, men då sa Dan att det bara berodde på att han satt still och inte "flängde" omkring hela tiden. Nja lite sanning men det var honom de följde, och jag som servade dem med mat och ren kattlåda och till Lukas förtret även bad. Dan gillade djur, men kanske inte alltid den mest pedagogiska djurägaren hahhaa. Han var ju hopplös att aldrig se var han gick och trampade och snubblade ofta på djuren! Det dummaste var att han blev arg på dem? Jag sa att det är ju du som måste se vars du går. Men jag har ju sagt åt dem att inte gå där jag ska gå sa han då? Tror faktiskt att han ibland trodde att det borde räcka att han sa till. Samt att inte låta så arg när han pratade med dem. Hur skulle liksom de förstå varför husse blev förbannad när han klev på dem??? Trots alla sådana brister, så var det husse som var bäst, ingen protest. Men det gulligaste var nog ändå att efter han skällt ut dem och ondgjort sig över att det är märkligt att just vi fick djur utan hjärna. Då fick han dåligt samvete och gullpratade och strök på dem. Sa ofta God natt till dem också och tyckte om när de la sig nära honom. Gammkissen sov gärna på hans arm. Nu skall jag fixa en kopp kaffe till och sen dra ut lite mer kort. Måste troligtvis köpa mer fotopapper också för de håller på vara få kvar. Får fixa det på tisdag kanske för då är jag ledig. Till Dan: Hejsan hjärtat, min lilla snutterutte. Idag när jag satt och matade en av de boende kom jag att tänka på hur svårt det var med mat för dig de sista veckorna. Ingen aptit och sen hade du svamp i munnen,vilket fick det mesta att smaka urk. Men sockerkaka och gröt gick bra och julmust. Du liksom bara försvann i kroppsvolym. Syntes inte så farligt med pösiga kläder på. Men jisses så magra ben och armar du hade. Huden liksom hängde och veckade sig. Tänker på torsdagen innan du dog....hur du sa att: Nu närmar sig slutet. Hur vi höll om varann. Jag ville inte släppa dig, men du skulle gå och se vinterstudion. Så jag önskar att jag aldrig släppt dig. Att jag höll fast dig för alltid, så inte döden kunde komma och ta dig. Men det är inte så enkelt, att jag kunde skydda dig och mig från det som skulle komma. Min älskade lilla grisunge, så jag önskar att du satt bredvid mig nu och att jag kunde fråga om du också ville ha en kopp kaffe, Om vi skulle se ngn serie? eller hitta på något. Älsklingen vill du ha en kopp kaffe? Älskar dig till månen och tillbaka.