myma.blogg.se

Nu är ju inte helgen riktigt slut än,men jag tyckte att både fredag och lördag rusade förbi. Men jag har jobbat på och är nu klar med taket!! Helt otroligt vilken tid det tagit,med tanke på att ytan var liten. Men att måla och täcka och dra möbler på liten yta tar tid. Tre varv behövdes det och nu kan jag släppa det. Målade igår hela dagen,med ett avbrott för lite grästrimning och vips var det middagstid. Åt tre kalla köpespannkakor och drack en Cola. Tv:n var fortfarande väck,så jag läste en tidning och surfade runt på telefonen och försökte ta vara på lördagskvällen. Packade ner det sista som skall hem och även grästrimmern. För sommarvaktmästaren som skall klippa och sköta området är så inkapabel att det vore bättre om han stannade hemma. Har i alla fall kommit fram till ett beslut som legat och gnott runt i bakhuvudet under veckan. Skrev om det tidigare, att göra om hemma och göra det fritt från alla demoner eller förlamning som jag känner. Vet inte riktigt vad som har varit svårast i processen. Min villrådighet eller att veta vad jag ska göra eller om det blir fel!! Jag som aldrig har suttit fast i tankar om vad jag vill göra eller hur? I alla fall innan Dan dog, känner inte igen min osäkerhet eller oro. Det är en jättekonstigt upplevelse att känna. Som att vara osäker på om man är vänster eller högerhänt! Eller inte komma ihåg vilket datum man är född . När sådant som är liksom självklart helt plötsligt blir ?????. Faktiskt väldigt obehagligt och jag blir osäker. Men jag har vridit och vänt,pratat högt och diskuterat med mig själv. Läst och sökt hur andra har känt och gjort bland mina vimilvänner på Facebook. Skrivit för och motlista, pratat med bägge flickorna och till slut kommit fram hur,och vad och varför. Har ju tidigare i våras skrivit om den tunga känsla jag känner hemma i vardagsrummet. Det blev ju betydligt bättre sedan jag gjorde den där "reningen" med salvia. Men det är ngt son händer med mig när jag sitter där. Som om ngt skaver, och samtidigt sänker mig ner i energilöshet. Kan inte se på tv, förutom nyheter,eller sådant som inte kräver att jag liksom hänger med i en handling. Kan inte ens brodera!! Har inte sytt ett stygn sedan jag flyttade hem. Jag fastnar bara i trötthet, eller i tunga tankar. När jag ser något i vitrinskåpet,så kommer bara tankarna om Dan satt och såg på den om nätterna och hade ont eller var ledsen. Får bara känslan av att var är han? När kommer han tillbaka, hur ont hade han? Han som aldrig sov mer än ca 2 timmar per natt i fåtöljen, satt där med smärta,oro och rädsla. Var säkert orolig för oss som skulle vara kvar, rädd för att bli ett kolli, rädd för att bli borta av morfinet. Rädd och orolig och med den ständiga smärtan och den kroppsliga svagheten. Allt det känner jag och tänker på, ser honom i fåtöljen den sista kvällen med panik i ögonen. Tomheten som skriker åt mig. Ser mig omkring och ser det som varit och det som aldrig mer blir. Det är inte Dan som finns där,det är ångest och rädsla. Det är spår av allt som är vårt och som aldrig mer blir vi. ....fortsättning följer