myma.blogg.se

Hade Söndag igår, men kom på att det var måndag. Rimligtvis borde det då vara tisdag. Skall strax fara iväg till jobbet. Jobbar extra och nu på förmiddagen skall Märta vara med A,sedan skall jag skjutsa henne till yttersjö, och hämta henne efter jobbet 21.15 ikväll. Känns fortfarande väldigt modlöst och jag liksom bara går omkring i ngn form av automatik. Har väl kanske kommit ner i en svacka, av meningslöshet. Men det är svårt att hålla bort tanken: Är detta mitt liv? Är det möjligt att överleva,när hösten kommer. Nu är det sommar och grönskan och sommaren fyller upp ganska bra det stora svarta hålet. Känns som om jag skulle kunna lägga mig ner och aldrig mer stiga upp. Nu är det bara tanken på djuren som håller mig uppe. De är min familj nu ,men istället för att glädjas så är jag rädd att förlora dem. Har läst att det inte är ovanligt,när man har haft en stor förlust,så jag försöker snabbt mota bort känslorna av rädsla. Jag skulle beskrivit mig själv som ganska handlingskraftig och en som snabbt kom på lösningar. Men nu hamnar jag ganska ofta i situationer där jag bara står och har inte en aning om vad jag ska göra. Så underligt, det enda jag känner är, en trötthet, och armarna bara hänger i sidorna. Just nu skulle jag bara vilja gå ut på altanen och skrika tills jag inte har ngn röst kvar. Tycker att jag har haft bättre dagar de senaste veckorna. Men jag har en fundering på om alla spänningar som varit, urnsättningen,nytt jobb, flackandet de senaste veckorna hit och dit, oro över så mycket, nu släpper och det är därför som jag är så nedstämd nu. Jag hoppas innerligt det, att överlevnadsinstinkten kickar in och jag börjar gå uppåt igen. Till Dan godmorgon älskling usch så tungt och mörkt det är. Igår så bad jag innerligt att du skulle komma och hämta mig. Men jag vet ju att jag lovade att jag skulle kämpa och se till barnen. Men det är svårt min vän. Känns som om jag sprängs av trötthet och dysterhet,samtidigt som om det bara är tomt. Mitt hjärta, ge mig kraft,så jag börjar tro på att det kommer att gå. Behöver dig vid min sida, jag kan inte se dig,men jag vill känna att du finns. Du tyckte inte om att jag var ledsen, och jag har lite dåligt samvete gentemot dig att jag är så svag och dålig. Men hjärtat,ta inte på dig det, det mäktar jag inte med. Jag ska kämpa vidare. Älskar dig till månen och tillbaka