myma.blogg.se

Idag har vi vår förlovningsdag. Vi for till Turkiet med barnen förutom de 2 minsta. De är fortfarande "sura"över att de inte fick följa. Hur som så gick vi ner till stranden och jag är alltid osäker på datumet,men tiden kommer jag ihåg, 21.15. Bara på ngn minut var det kolsvart när vi var där och bara ngn sekund efter vi tog på oss ringarna så hör vi ngt från vattnet!!! Upp kom monstet från svarta lagunen!!!! Nej det var en dykare i svart gummidräkt som antagligen varit och kvällsdykt. Vi höll på att skita på oss allihopa. Ett kul minne blev det i alla fall. Undrar om barnen kom ihåg det. Skall fråga vid tillfälle. Dan var den som hade koll på bröllopsdagar och jag har glömt fler än jag kommit ihåg. Han köpte blommor och jag fick alltid skämmas, för jag glömt. Men nu kommer jag nog aldrig mer glömma Förra helgen tog jag kort på Dans grill. Han var nöjd, då han ritade och gjöt betongen själv och byggde som han ville ha det. Jag ville lägga lite plattor och göra fint, kanske med lite fina amplar och korgar med grillgrejer. Men icke, han sa: nej här har du inget att göra....Detta är mitt och inget ska fixas. Där gillade han att vara för då kunde han spela sin musik och grilla och dricka sin grillöl i lugn och ro. Lilleplutten så sött när han svängde med hela kroppen och gungade i takt med musiken. Stuggrannarna har sagt att de saknar att höra lite rock på kvällarna. Nästa lördag har vi bröllopsdag och då har jag en delad tur. Man jobbar från 6.45 till 12 och sen 16.00 till 21.15. Vilket innebär lediga timmar. Tänkte att om det är bra väder så far jag till Dan. Vi ska urnsätta honom imorgon i kretsen av mig och barnen. Vi bestämde tillsammans att hålla det väldigt lugnt och enkelt och det känns bra. Försöker hålla mig lugn och inte fara iväg i alltför djupa hål. Men jag kan inte undfly vetskapen om att det är sista gången jag får hålla om honom. Nu finns han i en urna, som jag kan omfamna. Jag kan höra skriket djupt inne i mig. Jag har till och med haft tankar på att tömma urnan på ngt sätt och ta med honom hem. Älskade vännen hur ska jag klara av att lämna ifrån mig dig, för sista gången. Vill inte tänka på om paniken kommer och jag.är rädd att ramla tillbaka till början av denna djävulska resa med sorg och saknad som resesällskap. Men den resan har jag åkt och kan så jag hoppas att det går bra. Värre är att tänka på att jag skall släppa urnan och den skall sänkas ner i jorden. Det är en av de sista sakerna som har med Dan att göra. Han har inget personnummer, nästan allt papperrelaterat är gjort och nu avslutas även detta. Sen är det arvskifte kvar och att han bara försvinner för världen. Det gör så förtvivlat ont att tänka på. Att han sen bara kommer att vara ett namn i mängden av alla som inte finns. Kan nästan känna att jag nu är hans chans att få leva vidare. I tankar,minnen och kärlek. Älskade pluttgubbe. Jag pratar med honom här i stugan och känner mig inte lika ensam. Är så tacksam för alla fina vänner och barnen som bryr sig och älskade honom på sitt sätt. De betyder så mycket för mig att andra minns honom. Att han fått en egen plats hos dem. Min lilla gullegroda vad du är saknad. Till Dan godmorgon älskling. Det är vackert väder även idag. Tror att du är här ❤ hos mig. Jag ska fara och be om ett kostnadsförslag på att göra om våra ringar till ett hängsmycke. Va tror du? Ja gör det du...skulle jag tro att du säger. Var jag nöjd så var du nöjdare. Du behandlade alltid mig som en prinsessa. Du kunde bli fullständigt tokig på mig, ja alldeles slut. Men när du funderat ett tag så skrattade du och så okey. Du tyckte ju om mitt spontana sätt oxå och sa att du fick leva dubbelt så fort och snabbt än du trott. Haaha låter konstigt med tanke på hur lugn jag blev med dig. Mitt kärlekstroll så stolt jag var i ditt sällskap, att jag var älskad av en person som jag tyckte var klok och sansad och stod upp även i storm. Älskar dig till månen och tillbaka