Massaker
I morse så gick jag ut på altan och satt mig. Då ser jag 2 stora tussar?!? och flera vita små stenar vita stenar. Går ner mot trädet och inser snabbt att det är ett fågelbo!! Stenarna var små ägg, en del var sönder och det låg små döda fåglar där. Så hemskt vad har hänt!! I trädet har vi en holk och vem och varför? Kanske ngn annan fågel har "vräkt" ut dem?
Sovit gott in att och snart skall jag packa och fara ner till verkligheten och lämna min trygghet. Försöker att inte tänka på det,utan bara göra. Men tårarna bränner bakom ögonlocken. Känns som om jag lämnar tryggheten och Dan. Han känns mig närmare här och därför mindre ensamt.
Den här lillfjanten skall kastreras imorgon. Jag jobbar men M skulle ta hand om honom. Hur skall man kunna hålla honom lugn nu i ngr dagar ??? Funderar på att senarelägga det till juli. Ska ringa och överlägga med veterinären.
Det är så mycket att fundera på, och jag bär på en oro hela tiden. Vilket känns lite ovant, jag har ju haft en positiv inställning till det mesta, även tunga saker. Tänk att det kommer att lösa sig, jobbigt och tyngt nu men det ordnar sig. Den förmågan är borta nu, eller förhoppningsvis pausad. Nu är det istället, det kommer att gå men det blir aldrig bra. Inte så lätt att styra över den tanken och känslan. Istället trycker jag bort den tills jag sorängs och gråter av förtvivlan. Men det är bättre än det var för en månad sedan,så jag försöker kämpa på.
Jag behöver lätta ofta på trycket och är inte så bra att hitta utrymmet i sällskap av andra, t om familj. Kanske för att jag liksom förlorar "vettet" när stormarna kommer. Skakar och hela kroppen liksom gör ont. Ja det är skitjobbigt och efteråt kan jag ändå känna att det känns skönt. Som om allt liksom lagrats och nu tömts.
Barnen saknar även Dan och det blir mer påtagligt i de situationer då de brukat ringa honom och berätta om stort och smått. S har varit tittat på ett hus utanför stan,och så att: vars är pappa nu? Han skulle följt med och varit upprymd och tyckt att det var spännande. Men samtidigt varit enorm trygghet, och varit ett bra stöd och kommit med kunskap. Vår älskade underbara fina Dan.
Till Dan godmorgon älskling fy tusan vad vi saknar dig. Fortfarande så är det ofattbart på så många sätt!! Du kan inte vara död!!! Inte du!! Jag behöver dig,vi behöver dig. Min älskade trollunge, kom hem. Finns, snälla finns...
Älskar dig till månen och tillbaka