myma.blogg.se

En sådan händelserik dag det var igår. Lila E var ju hos mig och hon är för go och det var verkligen mysigt att vara med henne. Kommer att sakna henne jättemycket när hon åker hem till Göteborg på fredag. Men jag har två dagar till med henne <3. Hon är en glad och go unge som är nöjd bara hon få mat. Igår när jag skulle värma middagsmaten så var hon ledsen och liksom klängig. Trodde att hon behövde bajsa men det visade det att det var pannorna och doften som orsakade det hela.. När pappan berättade att hon blir så otålig när hon känner doft av mat och ser pannor på spisen hahaha L och V kom vid halv 2 och stannade till efter maten vilket var supertrevligt. Så fina ungar jag har runt mig. M skjutsade mig så att jag kunde hämta kisse igår och det var ju toppen för jag har ju lånat ut min bil och hade ju ingen bilbarnstol till E. Så det var ju toppen och L följde med och valde vilken kissunge det skulle bli. Den lotten föll på skulle vara lugn och tillgiven!!! Lugn var han inte för han for runt som ett litet yrväder. Klängde i gardinerna och boxades med Märta. vgbbbbbbbbbtr'´+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++ Japp det där var kissen som gick över tangentbordet. Men det känns bra. Jaha där stängde han av radion.... Det kommer att bli bra det här. Tror inte att det kommer att vara så händelsefattigt här hemma på ett tag. Några av ungarna stannade på mat och det var så trevligt. Men jag hade också annat för mig. Klockan 18 hade jag ett inbokat möte med ett medium. En del tror inte på ett liv efter detta. Jag vill tro på det och har alltid varit övertygad om det i hela mitt liv. Men sen Dan gick bort har jag varit så ledsen över att jag inte känt honom. Har grubblat så jag fått ont över magen över hur livet fungerar och vad livet är? Om inte livet finns så finns ju heller inte gud eller djävulen eller något annat heller. Vi går bara omkring här på jorden och hittar på sattyg och krigar och förstör...sen poff så blir vi maskmat. Har ingen aning hur jag får ihop att det skulle bli mindre av det om det finns ett liv efter detta. Men jag vill tro att det finns en plats där livet är kärlek och respekt och själavård och där vi får lära oss rätt och fel och komma tillbaka och bli bättre människor. I alla fall så har det varit en väldigt jobbig tid när jag varken drömt eller känt av Dan, så som jag hade trott. Jag känner därför att jag blir nästan lite manisk över att söka tecken och kontakter med andevärlden. Jag har nu nästan bestämt mig för att den finns. Den MÅSTE finnas för att jag ska må bra som människa. Har ju haft andra kontakter med medium i mitt liv och det har ju stämt. Även de mest udda sakerna har senare inträffat. Tiden för samtalet var kanske inte det bästa då det skulle vara mitt i middagen och när jag hade så mycket folk hemma. Men i alla fall så hade jag tid kl 18 och då ringde jag.... Hon frågade vad jag funderade på och jag sa att min man hade gått bort och att jag tvivlade på andevärlden och var så ledsen över att jag inte kände av Dan. Kortfattat så sa hon att det inte gick just nu. Att jag var i stor sorg och att han inte kunde nå fram än. När sorgen var för kraftig så var jag så blockerad och hon sa att jag var trött och energilös. Att jag varit stark för Dan så länge att all min kraft hade gått åt till det och jag hade hållit borta alla mina känslor för vad som skulle komma. Efter Dans död så föll jag ihop och hade ingen ork att ta in det som skett. Jag kan helt hålla med och känna att det var så och de första fjorton dagarna gick det liksom inte in i huvudet att han var borta. Jag kollapsa ju också till slut och efter det så har det sakta gått in att det är så det är. Hon sa att även Dan var onåbar och inte kunde kontakta mig. Hon fick heller ingen kontakt utan hon sa att han var i...kommer inte ihåg vad hon sa det hette. men en sorts "för stadie" Hon sa att han liksom nu skulle vila och ta in vad som hänt. Han hade också blivit chockad över att han var död. Han hade haft så ont och var så trött sista tiden sa hon och han var orolig över mig. Han måste nu vila och lära känna sin nya tillvaro innan han kunde komma till mig. Hon sa att hans oro över mig var så stor så han hade inte riktigt kommit till ro över var han var nu. Det låter precis som honom, tänkte först på oss i alla lägen. Vi kan helt enkelt inte nå varann än Men sen sa hon också att han skulle alltid finnas hos mig. Vår kärlek hade varit så stark att han skulle finnas med mig genom hela mitt liv. Jag skulle känna honom så småningom. Skulle få ett tecken när jag minst anade det. Hon sa en hel del annat också men detta var liksom det viktigaste för mig. Känns så bra och jag väljer nu att tro.