bouppteckning
Igår så hade vi bouppteckning och det var inte så jobbigt som jag hade trott. Men mycket berodde det på att Dans barn var där och det är en sådan fin känsla att ha dem bredvid sig. Att sitta så där och liksom prata om Dans ekonomi och min ekonomi är faktiskt lite konstigt. Dessutom att tala i termer som när jag dör så.....
Tänkte att det var nog inte bara jag som tänkte att nu skulle Dan varit här hahaha Han hade koll på så mycket. Visserligen så har jag skött ngr bouppteckningar. Men de har ju inte varit lika "komplicerade" som efter Dan. Han var ju i arbetsför ålder och hade så mycket mer att avsluta och fixa med.
Hade en skum känsla i kroppen igår afton. Dels så var den fylld med oro över hur allt skulle lösa sig. Samtidigt som jag tänkte att jag kan ju ändå inte göra ngt just nu.
Men som det nu känns så får jag sälja bilen. Det känns bättre än att sälja stugan i alla fall. Men då måste jag ändå tänka praktiskt. Stugan är ju så känslomässigt stark men kostar pengar. Bil kommer jag nog behöva om jag får jobb. Måste ju kunna ta mig till ett hunddagis och hem och buss blir nog ingen bra lösning då. Kan kanske köpa en billig skruttbil, som egentligen är det bästa alternativet. Men så kommer en röst och säger: Men inte tusingen kan någon annan bo i vår stuga!!!! där vi har så många fina minnen och så många känslor förknippat.
I nästa stund så tänker jag att det där tänker jag på imorgon...
Sen så börjar allt om igen.... Men å andra sidan har det värsta redan hänt. Dan är borta och i en liten del av hjärnan säger att sälj skiten, lägenheten,bilen,stugan, skjut hunden och kissen. Bo i en husvagn tills du förmultnar.
Men Dans skulle blivit så ledsen om jag bara gav upp, Så allt jag gör är för hans skull. Någon gång kanske jag kommer att göra ngt för min skull. Jag vill tro det , behöver tro det. Det är faktiskt livsavgörande. Det är hans röst jag framkallar när jag är på väg att ge upp. När jag bara vill ge upp och inte orkar tänka mig en tanke utan honom.Då lägger jag min hand på kinden och låtsats att det är han. Och tänker att han säger -Gumman det kommer att gå bra.. Men ibland så ropar sorgen så högt att jag inte kan höra honom i huvudet. Men en dag i sänder tar jag och idag kommer Dans barn hit och det känns så roligt. Imorgon så skall jag och M fara och handla och jag måste kolla på ett par innebrallor. Har stora hål på de jag har. Har lagat och sytt, men nu finns det ingen kvar i dem. Det är sol idag och det gör att hjärtat ler och en dag i taget var det.