myma.blogg.se

Det är inte bara jag utan fler som är i sorg som upplever att helgerna är tunga. I mitt fall brukar det vara fredagkväll och söndagseftermiddagar. Idag har det faktiskt varit en tyngre dag, av gråt. Barriären är så tunn och gråten kommer av de mest oväntade saker. Ett ord, ett minne eller ngt jag hör. Jag kapitulerar och kämpar inte emot, för gör jag det så blir det mest panikgråt eller nästan attacker. Nu får tårarna bara rinna och jag känner hur varma dom kan vara. Undra hur det kan komma sig att tårarna är varma utan att kinderna är kallare än de var när jag grät sist. Kanske de legat längre in och liksom har värmts upp. Så knäppa tankar kan man ägna sig åt, när man är ensam i sina tankar. Sa åt min svärson idag att jag ibland önskade att jag och Dan inte hade haft det så bra och älskade varann så mycket. Om vi liksom bara hade varit gifta och vardagen blivit rutin och vi var "bara" fästa vid varann. Kanske sorgen hade varit lättare att bära och hantera. Men då sa han att det trodde han inte att jag velat. Han sa: Tänk dig ett glas saft koncentrerad och god, vad dricker du helst? Det glaset eller en utspädd saft som smakar just ingenting. Förstod precis och han har så rätt. Inte hade jag velat vara utan våra fantastiska år. Så lyckliga vi varit med varann, gett varann kärlek, humor och respekt. Hållit om varann när det varit tyngre dagar och vi varit ledsna. Kära älskade Dan mitt allt, tack för alla fina år och lycka du gett mig. Jag ska alltid betrakta vår kärlek med värme och känna tacksamhet över det fina vi hade. Men tiden tills jag kan betrakta dvs stå lite på avstånd, känns oändlig. Tänker jag på onsdag, så känns den så långt borta. Så många timmar dit och många tårar bort. Försöker att hitta på ngt att göra varje dag och imorgon tänkte jag baka bullar. Du gillade ju varma bullar och iskall mjölk. Ålskar dig mitt lilltroll min gogris. Ta hand om dig och ta emot min kärlek var du än är.<3