myma.blogg.se

Till Dan: Jag saknar dig älsklingen, hela jag skakar av gråt och saknad. Har försökt att sysselsätta mig hela dagen, för att inte stanna av och känna. Men nu gör det ont i kroppen av saknad och längtan efter dig. Varför du inte är här hos mig det vet jag ju. Död av den djävulska sjukdomen cancer. Men det är fortfarande helt obegripligt att det senare ikväll är 60 dygn sedan du somnade in. 60 dygn av all jävla gråt och smärta och förtvivlan. Jag vill vara med dig, jag vill skratta med dig jag vill stryka på din kind. Jag vill ha dig när mig. Men det är då det hemska står klart. ALDRIG MER kommer du att krama om mig och säga att du älskar mig. Jag finns här gumman, du och jag. Märta blir så stressad av att jag gråter så här mycket och nu sitter hon i mitt knä och klättrar upp på mig. Hon blir så förvirrad, när jag är så här ledsen. Trodde aldrig i mitt liv att sorg kunde vara så här hemsk. Jag vill skrika tills jag tappar rösten. Jag vill ropa ditt namn, jag vill tömma mig. Men har inte hittat ngnstanns att göra det. Har försökt i kudden men det gillar inte Märta. Jag måste släppa ut allt och bli kraftlös i kroppen. Den ropar efter dig och jag vill klösa bort det från kroppen. Åh älsklingen var är du? Trodde du skulle komma så jag kunde känna din närvaro. Jag vill ha alkohol och somna bort och slippa mig själv. Döva mig med alkohol och somna. Du om ngn vet ju att det är inte jag. Men jag är inte längre jag. Jag är en stor hud som går omkring och vattnar blommor och promenerar med Märta och väntar. Väntar ut dessa vågor som sköljer över mig. De har minskat i antal, men de gör ont. Åh mitt hjärta så tur att du inte visste hur ont detta skulle göra, då skulle du blivit förtvivlad. Du ville mig bara väl. Du sa att t om när jag var skitjobbig och tjatig så älskade du mig. Ja vi kunde bli så arga på varandra, men vi sa att vi var aldrig rädda för att bli arg på varann. Vi skulle aldrig lämna varann, vi var ämnade för varann. Min älskling mitt hjärteljus jag saknar dig så mycket att det finns inte ord för det. Jag lägger min hand mot kinden och kan förnimma hur det kändes när din hand låg där. Jag ska leva utan dig, jag måste bara lära mig hur??? Detta kommer att ta tid, och kraft och styrka. Jag måste bara hitta ngnstanns att skrika ut all förtvivlan. Snälla älskade du kom och hjälp mig. Låt mig få drömma om dig om så än ett kort ögonblick. Nu ebbar vågen ut och jag känner att jag kan andas lättare och smärtan avtar. Dan du fattas mig <3