Det ska ut....
Idag har ju jag varit tillsammans med E igen och det har gått bra. Idag ville hon vara mer nära och hon var väldigt trött efter mellis. M kom och hämtade strax efter fem och hann knappt stänga dörren så kom S och S med barnen och det var jättemysigt att få träffa de små. Ja även föräldrarna förstås. Men jag var så trött och kände mig så ledsen inombords. De hann nog inte till parkeringen innan det brast och tårarna strömmade.
Jag vill ju att Dan skulle varit här och träffat lilla E och barnen och jag vill snusa på honom och att han nu skulle säga - Ska vi se något? Vi skulle kanske sett Greys anatomy eller good doctor eller ngn annan serie. Jag längtar så mycket efter hans kramar.
Har hållit inne alla tårar idag och nu brast det . Har väldigt lite energi och krävs det koncentration så går all min kraft dit. Skulle behövt dammsuga och duschat, men det får jag göra imorgonbitti.5tttttt0033333333333333,åp42 nu gick kisse förbi på tangentbordet.
Imorgon kommer E igen och det kommer kanske dröja till sommaren, till nästa gång jag får krama henne. De åker hem imorgonkväll till Göteborg igen.
Tänk att jag och Dan övervägde en gång i tiden att flytta till Göteborg. Han fick jobberbjudande både i Göteborg och Gent (nederländerna) och vi både ville och absolut inte. Han kollade även upp England och det var jag mer sugen på, men det skulle vara mer resor för honom i det jobbet. Men då kom tanken på att inte barnen ville flytta med, samt att deras andra föräldrar kanske inte tyckte att det var en bra ide. Men vi räknade på det och tänkte t om sälja huset och titta på boende. Men sen var det tanken på barnen som avgjorde saken. Vi har haft många saker för oss och det bästa är att nästan allt vi önskat göra har vi gjort. Dan hann dock inte med en av sina önskningar. Att köra grävmaskin, han provade en mindre sort men bara rulla och greja lite med skopan. Han ville verkligen gräva en grop och jag hade långt gående planer på att hyra en helg och låta honom prova. När jag sa det så började han genast spinna på att han skulle gräva en massa i stugan och det växte till ett jätteprojekt. Så vi sa att till våren...men det blev inte så. Så mycket roligt vi gjort och haft. Men det bästa av allt vi gjort är att bara sitta inne i stugan och läsa en bok och bara vara tysta med varandra. Vi verkligen njöt av lugnet och gemenskapen. Nu kommer jag aldrig mer få känna den harmonin igen. Den tysta gemenskapen med den man älskar. Kanske lever i 20 år till av tystnad och det ger mig en klump i bröstet. 20 år av tystnad och saknad, men har väl då hittat ett lugn och kommit till ro med mitt liv.
När jag då kommer till dig hjärtat är jag en rynkig kärring och du är lika fin som vanligt. Men du skulle älska mig lika mycket ändå. Vi skulle bara hålla om varandra och jag kommer att känna mig hel igen.