Rensa, städa bort
Jag har så mycket möbler hahaha. Men kan inte riktigt veta hur det ska vara här hemma. Egentligen är det ju inte mycket möbler och inget av ngt värde. Lägenheten är liten och jag är både en samlare och kastare. Nu för tiden samlar jag ju inte så mycket pga utrymmesbrist, men har jag rum så ligger det där tills jag kommer på rensarhumör.
Behöver dessutom inte det höga skåpet och byrån längre i sovrummet. Skåpet fanns för Dans alla böcker och pärmar med papper. Han var en sparare och rensa var han i och för sig gjorde ibland. Fast det mesta sparades i alla fall hahahaha.
Sista dagen han var hemma så rensade vi i skåpet och han sa efteråt att det var skönt att vi gjorde det.
Då vi då såg att hans rörlighet hade blivit sämre och att han behövde hjälp med vändning på natten, så behövde vi lite mer space, vid hans säng.
Så min byrå flyttade jag in i förrådet och skåpet måste ju också flyttas så det ställdes på min sida. Så då passade vi på att tömma det. Hans syster kom och hämtade de böcker de ville ha och resten kastade vi. Alla pärmar med papper gick vi igenom. Blad för blad han sa om en del. Det här ska du spara för det är bra att ha. Det här är våra deklarationer dem behöver du. För varje sådant papper så vred det sig i magen. Vi undvek varandras blickar, då vi både ville visa oss starka för varann. Ja det är så svårt att förklara men luften var full med både sorg och rädsla och ändå så mycket omtanke och kärlek.
Tror inte jag kommer att glömma den känslan. Men en dag kanske jag läser detta och kommer ihåg den dagen.
Det var även då som jag vill tro att hans mamma kom för att förbereda honom för det som skulle hända. Han satt i fåtöljen och jag var och grejade i sovrummet. När han ropade- Vad gör du? Har du öppnat ngn dörr, det blåser kallt. Jag gick in i rummet och sa nej. Men känn sa han det blåser här en kall vind. Jag hjälpte honom med en filt att dra om sig. Lite konstigt då han de dygnen svettades så det rann ibland från honom.
Jag har läst att när, nära och kära kommer för att hämta hem de sina så kan man känna en kall vind. Känns ändå ganska bra att tänka på.
Nu har jag flyttat hans byrå, men kan inte tömma den på hans saker. Kan inte kasta bort det som finns i hans sänglådor. Det är ju bara tramsiga saker som tandtråd, servett, novalucol, och sådant man oftast har i sådana lådor. Men tanken på att kasta det finns inte. Jag knuffade in hela byrån in i hans garderob.
Satt länge och tittade ner på hans skor i garderoben.....De la jag i en påse och tryckte in där.
Tanken på att jag en dag troligtvis kommer att skänka bort hans kläder känns avlägsen. Där finns fortfarande hans doft kvar och numera är det kanske det jag skulle rädda vid en eventuell brand.
Jag har en fantasitanke om att jag skulle vilja sy ett lapptäcke av alla hans skjortor. Eller göra kuddar till barnbarnen, men tänker att de är nog inte lika nostalgiska som jag haha och skulle kanske kasta eller trycka in den i en garderob. Så de får hänga kvar här hos mig, alla hans rutiga skjortor <3
Jag kan sakna mitt förra liv innan "jordbävningen" så att det vrider sig i kroppen och ångesten kramar luften ur mig. Igår var dock en dag som gick bra. Jag sa högt ut i luften. Om livet och mina dagar blir så här så kan jag överleva. Stilla gråt av saknad, men ingen förtvivlad gråt och ångest och smärta. Hoppas att denna dag blir detsamma. Tårarna faller men inte smärtsamt utan mer av saknad och kärlek över det jag haft. Vi går mot vår och jag försöker fokusera på värme och spirande grönska. Tiden som kanske kommer att lindra och värma.
Älskade Dan, jag saknar dig så oerhört mycket. Men jag kämpar och försöker för din skull och det jag sa att jag skulle göra. Finnas kvar för Märta och att prata om dig och berätta för barnen att du älskade dem. Puss mitt hjärta