Sol
Till Dan: God morgon älskling. Idag lyser solen och det är fint. Jag undrar var du är? Jag har alltid trott på ett liv efter detta och du lovade att ge mig tecken???? Men jag har inte sett något, inte känt något.
Jag trodde att jag skulle känna dig i min kropp en sorts kraft. Att klara av sorgen efter dig. Men ingenting... Det gör så ont för då har jag ingenting att vänta på, att känna att du väntar på mig när det är min tid. Att du håller din hand över mig och följer mig på min väg.
Att du nu inte bara är död och borta utan att det också betyder att du liksom inte finns i en annan värld är så svårt och tungt. Det är samma obegriplighet som om ngn sa att moln är gröna inte alls vita som du har trott och sett hela livet.
Jag behöver din närvaro, jag behöver få tro, jag behöver den känslan för att överleva här utan dig. Du gav mig sådan tro på mig själv, du älskade mig så mycket, du gav mig allt jag behövde. Jag kan klara mig själv, det vet du. Men just nu orkar jag inte ta tag i mig själv. All energi och kraft går åt till att ta hand om vågorna av saknad och att finna kraft att se framåt och ta mig igenom dagen.
Jag älskar dig så mycket, jag älskar det vi hade. Jag älskar din doft.
Vet du? Jag känner mig fortfarande gift. Jag är nu en änka. Men ordet änka förtäljer att det finns en historia. Jag har svårt att se mig som ensamstående eller singel. Jag och du vi är gifta. Du fick bara gå tidigare. Jag är alltså gift, men du är död. Du hade velat stanna hos mig och barnen. Det sa du så många gånger. Jag är inte arg på dig, för att du är borta. Du kunde inte göra något åt det.
Älskar dig min skitgris, mitt troll, mitt gryn.
Igår var en bra dag. Jag bakade frallor och fixa middag. Några av barnen kom på middag och det var så trevligt. M hjälpte mig med att silikona under kaklet på diskbänken. Meningen var att Dan skulle göra det själv. Men han skakade så mycket att det såg för tokigt ut och vi fick skrapa bort det. Skakningarna kom och gick beroende på hur mycket morfin han tog. Nu är det fixat i alla fall och det känns bra. Sonen är häruppe i Umeå nu med hela familjen. De bor ju normalt i Göteborg så det är inte ofta jag får träffa de små. Nästa vecka ska jag vara "dagmamma" åt lilla E och det ska nog gå bra. Hon är så festlig med alla sina ljud och tjatter. M hade glömt att ta med sig inneskor och han är nu häruppe på ngt som kallas för "skrivbordsbyte" Det betyder helt enkelt att istället för att han sitter på universitetet i Göteborg så sitter han häruppe på Umeå universitet istället och gör föreläsningar om sin forskning i ngr veckor. Hursom så kunde han ha Dans eccotofflor och det kändes så bra. Det skulle Dan gillat <3
Idag ska jag klippa Märta lite grann. Inte min paradgren hahaha Ska dock försöka att få det att se hyfsat normalt ut, och inte som om hon körts igenom en tröska.