Tankar som strömmar
Idag när jag var och gick med Märta och solen lyste och jag kunde höra lite försiktigt fågelkvitter så tänkte jag : Om ändå Dan fick höra detta. Jag trodde att vi inte skulle skiljas åt förrän tidigast i april. Minns att jag stod i april i fjol med mina tre mynt och kastade dem över axeln i Fontana di trevi i Rom. Önskade att vi skulle få ett år till och tänkte så starkt på det så tanken på att det skulle komma tidigare fanns inte.
Men så blev det inte och jag kan ärligt säga att jag är så tacksam över att jag slapp se honom tyna bort. Mer än det han gjorde sista månaden. Han hade svårt att äta och klara sig helt själv.
Nu skulle han kanske ha varit helt sängliggandes och vimsig av morfin och dessutom skulle vi ha varit isolerade från Corona och barnen skulle inte fått komma hit.
Tänk vilken sista tid han då fått?? Nej käraste Dan hur gärna jag än skulle vilja hålla om dig och ha dig här för en minut. Så skulle det varit tortyr för oss bägge.
Saknar Dan så det skär i kroppen och jag saknar mitt gamla liv. Att kunna se framåt och vara positiv. Att få tala med Dan om det som är tungt eller det som bekymrar mig. Han lyssnade och tröstade och i kramen fanns den styrka och energi jag behövde för att tackla det mesta. Nu är det borta....
Nu finns det bara en person som gråter och gråter och sitter ihop i huden och pratar, skrattar och rör sig. Ser säkert ut som om jag har koll och att jag fixar Dans bortgång på ett fint sätt.
Kan då berätta att på min blus nu så finns där fläckar av tårar och snor och jag hanterar detta skitdåligt.
Men det är väl ngn självbevarelsedrift eller skydd som gör att det är så svårt att visa och prata om min sorg. Kan inte tala om Dan utan att börja gråta och det känns som om jag vill skydda människor från min fulgråt. Så jag gömmer undan den och den är min nya sambo. Som jag längtar tills jag kommer att känna att detta liv har en mening.
Idag så ställde jag undan en grej som var Dans som jag aldrig tyckt om att ha framme och jag sa högt att - Nu kommer jag att lägga in den här i skåpet, men jag ska spara den.
Tänkte byta ut hans vinterjacka i hallen mot en vårjacka, men tänkte i nästa stund. Nej det kan nog bli kallt igen, den får hänga ett tag till hahahah Så knasigt egentligen, men det känns bra.
Nu är bouppteckningen på väg hem för underskrift. Men Dans barn måste först läsa igenom innan den så småningom skall intill skatteverket. Nu ska jag koka en kopp kaffe till säkert den 27:e idag hahaa och försöka se lite tv en stund.