Tunga dagar
Nu har det varit några tunga dagar. Förra veckan så var det mycket som hände och det var 100% jättemysigt, trevligt och positivt. Men jag kände att jag blev tröttare och tröttare och när jag lämnat av M hos sina föräldrar så gick "proppen" ur. Jag grät så att jag tänkte att hur ska jag orka ta nästa andetag. Allt kom på en gång, oron över ekonomin, oro över hur jag ska kunna hitta jobb nu i Corona tider, oro över hur det skall kännas efter bouppteckningen, oro över barnbarn, oro över stugan, oro över hur jag skall orka, oro över min brist på ork, sen den djävulska saknaden av Dan.
Att gråta i timmar tar energi och man blir nästan smått förvirrad och orationell. Tänkte bara att jag ville "vila" från allt och for och köpte vin. Men inte hjälpte det??!!! det blev ju om möjligt värre.
Så nu har jag lärt mig det....hur kan det döva för andra? det förstår jag inte. Alla känslor blir ju bara förstärkta åtminstone för mig. Sen kommer det dåliga samvetet att om Dan såg mig nu sitta här med ett glas vin så skulle han bli jätteledsen. Kontaktade S till slut, då hon är närmast till mig. Någonstans så insåg jag att jag måste få en levande människa intill mig och Märta var så orolig. När S kom så var det som hon slappnade av och ngn tog hand om matte. Det lättade på en gång och paniken försvann och jag kunde känna mig trygg igen.
Det blev en lärdom- alkohol är inte ngn lösning.
Tycker att ett glas vin är gott och mysigt och där får det stanna.
Idag är det bouppteckning och det är blandade känslor, en är att det kommer att bli svar på frågor om hur vi går vidare. Den andra är att det blir att avsluta Dan, på ngt sätt. Det är kanske konstigt för många men jag kan bara säga att det är en smärtsam känsla. Att han nu går från att vara en person till statistik.
Ja så knäppt men lite så.