Anteckning
Tänker att jag ska skriva ner vad som jag känner och vad som händer i projektet Lilla Ingalill.
Började först med att "prata" med mina föräldrar. Sa att det här är viktigt för mig och att jag inte vill ens fundera på skuld eller misslyckanden. Jag ville bara träffa mig som liten.
Sen vet jag att man skall slappna av och tänka på en trygg plats. För mig blev det i bilen,med Dan som körde och sen försökte jag se mig själv som liten. Svårare än jag trodde. Men det kom en större Ingalill i 7-8 årsåldern. Hon stod utanför skolan och jag gick lite trevande fram. Men jag tänkte bara att jag hade en ful frisyr!! Och en ful skjorta, eller blus heter det ju för tjejer. Som jag minns den då var den fin, lite crepeaktig och småfåglar på. Men nu tyckte jag den var ful och tänkte luktar du dåligt? Eh vilken otäck tanke egentligen. Men mamma lät mig själv hitta kläder och sköta mig själv. Hade kort page,med lång lugg. Jag kunde inte ta mig i famn. Men försökte vara mig själv. Jisses det var tufft men samtidigt fick jag en sorts förståelse. Det var rast och jag fick alltid vara häst, en lek där man gick framåtböjd och ngn red på en och jag ville vara duktig häst. Orka att bära längre än ngn annan. Vara den bästa hästen. Fanns inte en tanke på att ngn annan skulle vara min häst. Sen såg jag att jag var alltid den som snurrade repet eller hade gummibandet i twist. Jag togs alltid för given, räknades aldrig med. Men i allt detta så fick jag med mig en insikt. Jag såg mig själv som dålig och annorlunda och var passiv. Jag underlättade för min omgivning att inte vara schysst. Jag nästan serverade mig själv som frivillig i offerrollen. Jag hade redan då lärt mig "fel"saker". Jag kunde inte ta mig själv i famnen men lät mig själv ligga på armen. Längre än så kom jag inte. Okey det var jobbigt, men var bra djupdykning. Kommer definitivt fortsätta tills jag kramar den tjejen.