myma.blogg.se

Var på biblioteket igår, men den bok jag skulle ha till min sorgeterapi var utlånad, så istället så fick jag beställa den på nätet. Men jag hittade 3 andra böcker och jag läste ut en igår som jag tyckte var bra och som beskrev och informerade och tröstade på flera sätt. Den heter Lilla Sorgeboken- Göran Larsson Ska citera ett stycke i boken som beskriver känslan och smärtan som jag känner. "Njae inget särskilt. En vanlig dag bara, svarar vi ibland när vi får frågan om vad som hänt eller vad vi gjort. Inget särskilt. En vanlig dag bara. Vanliga dagar gör inget väsen av sig. De kommer och går och gör veckor till år. Vanliga dagar är inte så märkvärdiga. Mer som ett par slitna tofflor som våra fötter vant sig vid. Vanliga dagar. Gud så vi kan sakna dem när de inte längre finns där. I all sin enkelhet är de ryggraden i våra liv. Så alldagliga och oanseliga att vi inte alltid lägger märke till dem. Det sägs att livet inte är de dagar som gått, utan de dagar man minns. Jag är inte så säker. Om de vore sant skulle de flesta av oss inte ha mycket till liv att skryta med. Vanliga dagar är hej då i hallen. God morgon älskling, Potatismos och falukorv en tisdag, Skämt som är så dåliga att de blir roliga just därför. Vanliga dagar är att gå ut med hunden och ta en tur till barnbarnen. Vanliga dagar är en doft av rakvatten och en kopp kaffe en tidig morgon, jobba åtta till fem och komma hem. Sträva fingrar mot kinden, skrammel i köket och svärord när verktygen slinter. Smågnabb, se på tv, lösa korsord och - hur har du haft det i dag då? Onödiga gräl om bagateller. Vanliga dagar är att någon vi vant oss vid alltid ska finnas där, som en del av en trygghet och glädje, småprat och förtroenden. Vanliga dagar är att göra allt och inget - tillsammans Och där kom det svåra ordet Tillsammans. Tycker att det beskriver så bra den tomhet som nu finns. Tystnaden som ersatte, alla de andra ljuden som tillsammans skapar. Inga smulor i fåtöljen...Dan var hopplös på att smula. Kan t om sakna att vakna av snarkningarna, som väckt mig i så många år. Att han aldrig tog bort brev och papper som hamnade lite överallt, i rummet,på toa och bänken i hallen. Ska du ha de här? frågade jag Men herregud kvinna sa han. Tänk att inget får ligga framme, mer än 5 minuter härinne. Men i bilen kan du lämna skräp i månader. Det var helt vanliga dagar och idag kan jag känna en glädje över att vi verkligen gillade de där vardagarna och sa det ofta till varann. Så skönt ...idag har det inte hänt något hahaha och vi har inte gjort något, så skönt. Idag skall jag vara hundvakt åt grannens hund och ta utsidan och mellan i fönstret som jag började med igår. Tills jag såg att de höll på att sopa ute på vägen och jag insåg att det var en ganska meningslös putsning. Rensa bland burkar i kylskåpet står också på min lista och ta kylskåpsdörrens alla fack. Fixa lite mer parkeringslappar till gäster. Har ju många barn som lagt beslag på en drös av de vi hade, så nu har jag bara 2 kvar. Kan ju vara bra för "mina" hyresgäster att ha,om de får främmande. Gå med kartong och glas och panta burkar och börja läsa en av de andra böckerna. En av böckerna skulle jag nog inte ens kalla bok, utan är mer som ett häfte. Jag läser fort så den har jag nog läst i et nafs. Till Dan: Godmorgon hjärtat. Ditt foto står här i köket på bänken mellan två av de blommor som jag köpte igår. De blommar vackert i lila vilket blir så fint till ditt gråsprängda hår. Så jag saknar att snusa på dig alldeles vid din tinning. Du luktar så gott och jag kände mig som Ferdinand, den tjuren som tyckte om att lukta på sina blommor. Precis som jag älskade att borra ner näsan i din halsgrop. Saknar dig och allt med oss. Hur i hela friden kunde det bli så här??? Ying har tappat sin yang, sött har tappat sitt salt och ljuset har blivit mörkt. Ingalill har förlorat sin Dan. Min kära underbara vän så du fattas.