En vacker morgon
När jag vaknade eller väcktes av kisse i morse så var det dimma över hela sjön. Nu är den borta och det kan nog bli en vacker dag. Jag måste ner till det större samhället ca 3 mil bort,för här på affären finns det inte laktosfri mjölk. Jag dricker ju mycket kaffe och har mjölk i så det blir alldeles för mycket vanlig mjölk för min mage. Så jag är bubblig och orolig i magen. Märta var ner till sjön och kom nu in och vill upp i knät. Ehh nej ingen blöt,lerig hund i knät vill jag ha och hon fattar inte alls varför jag är så avvisande.
Igår slumrade jag till på soffan på eftermiddagen och jag drömde att jag såg Dan. Jag drömde att jag öppnade dörren till stugan, rakt fram har vi ett fönster och han stod där utanför. Han tittade på mig och böjde sig framåt och log och såg lite full i fasiken ut. Jag blev så glad och vaknade till av att jag sa tyst i huvudet. -Nämen det är ju Dan !!! Blev så glad och tårarna rann av glädje . Älskade Dan som jag längtat efter en sådan upplevelse. Sitter i fåtöljen och har dörren öppen och ser hur sjön ligger spegelblank. Jag ska idag försöka jobba med mig själv ,men ärligt talat så är jag lite gruvsam. Det ligger inte för mig att "gräva"i det som hänt. Kanske just det är en orsak till varför jag inte konfronterar mina känslor. Jag är rädd för vad som kommer ,att inte vara beredd. Tror inte på att djupanalysera, men jag måste verkligen ner i mig själv och godta att jag är svag och att jag var rädd och t om övergiven som barn. Att det är därför som jag har tillitsproblem och gärna stänger in mig. Jag måste helt enkelt bli liten igen och säga: Ingalill det är okey att vara besvärlig, ledsen,sur, besviken och arg. Du behöver inte vara duktig och stark. Känna på allt som jag aldrig gjorde som barn. Tror att jag måste få känna det och bli av med de förtränga. Att inte be om ursäkt för att jag fanns. Vet att det sas om mig: Man behövde aldrig fundera över Ingalill, hon bara fanns där. Jag ska stampa med bägge fötterna och vara besvärlig. Jag vill inte att det förflutna skall hämma mig, att leva utan Dan. Men jag är faktiskt lite rädd men beslutsam, att det skall göras.
Till Dan: Godmorgon älskling vad glad jag blev när jag såg dig igår. Jag vill ha mer,mycket mer drömmar och glimtar av dig hjärtat. Älskar dig och jag vet att du vet. Minns du på på sjukhuset. När jag sa:-Jag älskar dig,visst vet du det? Och trots att du var "medvetslös" så nickade du. Lilla vännen min, visst går du jämsides? Visst finns du här? Älskar dig till månen och tillbaka..