myma.blogg.se

Det har varit ett par tunga dagar. Men det har varit skönt att vara här när stormar har piskat. Jag har suttit på bron och tittat på änder och skrakor som simmat runt. Jag har krattat och brottats med kvistar som envist fastnat i krattan. Under hela tiden har jag gråtit och saknat. Solen har lyst och fåglar kvittrar och djuren har sprungit runt och lekt med kottar och flugor och det är underbart att se hur de trivs,och älskar sin frihet. Hade arbetsintervjun igår och den var raskt klar. Det var många sökanden och jag skulle få besked inom 14 dagar om jag gått vidare.Hon var lite fundersam på varför jag ville jobba i äldreomsorgen,när jag har annan utbildning. Flera gånger påpekade hon att lönen inte var så hög och om jag hade uppfattat det? Nog vet jag det men det är 100 gånger mer än den jag har idag. Ska nog klara mig,bara jag blir av med billånet. Vi hade låneskydd på den men det är fortfarande inte klart. Ingenting är klart....inte ett förbaskade dugg. Jag blir nästan arg, nej jag blir arg av att allt ska dra ut på tiden. Byråkrati och myndigheter är så långsamma att en sengångare framstår som en löpare. Jag väntar på att få veta om jag kan bo kvar,om jag får ,jobb,om jag har råd att ha kvar bil, om jag måste sälja stugan, får jag överta lånet på lägenheten. Det kommer att gå bra säger omgivningen och en röst inom mig. Men så länge jag inte vet så finns den underliggande oron och osäkerheten. Jag har ingen egen röst som säger. Ingalill det löser sig,det kommer att bli bra. Jo den rösten finns men den är inte så högljudd, eller så hörs den inte i stormen som river och sliter. Jag dock medveten om att det kommer dagar som är bättre och att jag försöker inta en mer optimistisk inställning. Men nu känner jag mig ibland kvarglömd.... Dan gick och lämnade mig kvar. Det skulle han aldrig göra!!Är allt bara en mardröm? Vaknar jag snart och berättar för honom om min hemska dröm? Nej hjärtat hoppar till och magen drar ihop sig. Det är ingen dröm!!! Jag är kvar...han är död. Mitt stjärneljus och bäste vän, min älskade och energigivande finaste Dan. Här står jag ensam i ett hav av löv och har inte en susning om vem jag nu är. Håller krampaktigt i krattan och tar några kraftiga tag och löv och kvistar yr kring fötterna. Jag sätter mig på bron och ser ut över sjön. Det är vackert och tårarna rinner varma. Till Dan: Godmorgon älskling jag älskar dig. Varför hör du inte att jag ropar på dig? Jag behöver dig. Jag vill inte att Vi är bara jag. Jag känner mig ändå trygg här i stugan. Finns du här? Jag kämpar med sorgen efter dig. Ibland bara som stilla tårar ibland skrikande efter dig. Jag vill tro att du finns runt mig,behöver tro . Du håller en skyddande hand över mig när ångest och förtvivlan lägger sig som ett mörker. Älskar dig min fina lillgubbe. Älskar dig till månen och tillbaka.❤