Gröna blad
Nu börjar de flesta träd fått små blad. Så pass att det börjar skimra lite i grönt. Kisse lyckades få ner 3 dricksglas i golvet, fråga mig inte hur han lyckades putta ner dem innan jag hann fram. Allihop gick sönder och han blev alldeles spattig och verkade väldigt glad och nöjd. Så ut med mattor och så snabbt som möjligt ta bort så ingen skulle få glas i tassarna. Lättare sagt än gjort,med en nyfiken hund och en lycklig kisse.
Har försökt gå tillbaka i tiden idag oxå,men det var betydligt svårare. Mest bara för att jag mindes så mycket annat. Men jag försökte nå en liten Ingalill. Hon var inte fullt 3 år och var faktiskt riktigt gullig. Kunde konstatera att de flesta av barnbarnen har mina drag. Jag höll henne i min famn och det var en blyg tjej. Men det kändes bra att hålla i henne. Jag startar alla mina tillbakablickar på en "trygg plats" i mitt fall så tänker jag att jag och Dan är ute och kör bil. Radion är på och det är en skön stämning. Jag brukade ofta lägga min hand på hans lår när vi åkte bil. Längre turer så lyssnade vi på ljudbok. Idag så var känslan av att jag håller min hand på honom och att han tar sin hand och trycker min, så stor. Tårarna rann men inte av saknad och ledsenhet,utan av kärlek och glädje över hur fint allt var. Hade aldrig trott att jag skulle känna så för en månad sedan. Det är 141 dagar sedan han dog. Jag är så tacksam över att jag förstått att jag fortfarande kan älska honom. Att allt är inte över, mina känslor för honom och allt vi hade finns kvar. Det är ingen sorg i det, bara fina minnen. Jag har haft ett sådant fin liv med Dan och det får jag inte glömma. Det vill jag använda till att finna ett nytt liv. Just nu är jag så tacksam och jag kan bara tänka som Dan sa: Jag har haft ett bra liv.
Jag har haft det bäst. Kan jag använda det till att skapa ett bra liv igen. Jag vill tro det,jag behöver tro det. Minns att jag de första veckorna efter Dans död hade tappat tron på allt. På hela människornas existens, gudstro, på att jag ville och kunde leva. Nu har jag en strimma av tro.
Till Dan: Godmorgon älskling visst vet du att du är bäst. Sa ju ofta det till dig. Imorgon ska jag på arbetsintervju och jag tror att jag är redo. Är du hos mig då? Älskar dig mitt gullefjun. Minns du när vi åkte på lång väg? Vad vi myste och tyckte om det. Jag såg dig i minnet idag. Hur vi ibland bara stannade upp och såg varandra i ögonen. Hur du lyfte på dina ögonbryn och såg sådär halvtokigt ut, eller bara gav mig en blick av samförstånd. Har alltid varit fascinerad av dina ögonbryn, de for upp och ner och var oftast alltid upphissade när du retades. Saknar din fysiska beröring, men du finns i mig. Lämna mig aldrig älsklingen. Din och min kärlek skall och måste hjälpa mig. Älskar dig till månen och tillbaka.