myma.blogg.se

Alltså så mycket grejer jag skall ha med mig till stugan!! Oftast inför sommaren har man tagit lite grann då och då. När jag for upp förra veckan så tog jag ju fulla bilen för att det inte skulle bli så mycket nu??? Eh nu är det väl dubbelt nästan. Det är skrymmande grejer. Skrindan, jordsäckar säckar med mat till djuren, pärmar, regnkläder, skafferivaror och frys och kyllådor. En hylla! resten av blommorna, varav en stor kruka och alla små planteringar av sommarblommor, kläder, skor, hygienartiklar och 2 dammsugare?!! och en massa annat. Kommer att få packa under stolarna och i handskfacket hahaha. Lägg därtill att djurens burar skall rymmas också. Fick gjort mycket igår så idag ska jag handla och köpa ett par leggings till, så jag har ngt att byta med. Fara och köpa lite mer broderigarn och vara hundvakt på förmiddagen. I eftermiddag så blir det att städa, så att det är fint när jag lämnar. Måste även fara och snabbuppvakta en god vän, som fyller år. Den vännen är faktiskt Dans tidigare fru. och hon har varit så fin mot mig efter Dans bortgång. Hon var även på sjukhuset och vakade när vi andra behövde vila en stund. Hon har hört av sig då och då och det är skönt att hon finns om det krisar. Har även 2 andra som hör av sig och det värmer <3<3 Har drömt en massa inatt. Lite otydligt men i det stora hela så ska jag skydda och rädda barn och djur från en björn, vet inte riktigt vem eller vilka jag ska ta först. Mitt upp i allt så måste jag tvätta händerna, men handfatet är fullt med vatten och det är viktigt att tvätta händerna!! så jag måste ändå vrida på och vattnet forsar ur handfatet och rinner ut över golvet. Är så rädd och ensam, och det är katter och kaniner överallt ute på gården. Jag skriker efter hjälp men ingen hör. Jag blir även jagad av den där björnen. Till slut så visar det sig att björnen kan prata och bara vill säga att den är hungrig och är trött och rädd. Vilken konstig upplösning? Skall göra en analys hahaah Jag försöker rädda allt runt mig. Är rädd att förlora, mitt hem och att jag skall bli helt utan försörjning och försöker rädda allt som jag förlorat. Jag gör en massa för att jag måste, Känner mig ensam i besluten. Men allt som jag är så rädd för visar sig att det kommer att bli bra. Så väljer jag att tolka den här knasiga drömmen. Måste nog erkänna att det är konstigt att åka iväg till stugan. Jag älskar lugnet och harmonin men nu lämnar jag ju för att jag "måste". Är så tacksam över att jag "får" en hyra och jag klarar en månad till, men samtidigt konstigt att jag inte kan fara hem. Ingen stor sak ,men lite märklig upplevelse. Tänker på om jag får ett jobb så krångligt det blir....och tänker på bilkörning och kostnader. Sen om jag måste fram och tillbaka flera gånger, för arvskiften och möten och så. Jag går hela tiden runt med en känsla på att jag väntar på ngt som jag egentligen gruvar för. Det är arvskifte, skuldsedlar, avluta konton, testamentskrivning, urnsättning, gå på banken och fråga om jag får överta lånet på lägenheten, låneförsäkringen på bilen, Dans aktier. Besked som säkert när de väl kommer så kommer de i juni. Skulle vilja dra en mössa över huvudet och liksom inte "se" och inbilla mig att ingen ser mig heller. Blir som en klump i magen och det är så läskigt att inte kunna styra eller kunna besluta, eller påverka själv. Jag är i händerna på andras beslut, som troligtvis kommer att påverka resten av mitt liv. Kanske drastiskt tänkande, men det blir lätt så i tankarna. Lägg därtill till att jag inte känner mig som mig själv och inte riktigt vet vem jag är, vem jag kommer att bli och är "vilsen" och att jag inte kan lita på mina reaktioner och beslut. Ja herrejisses så allt far runt runt i tankarna och kroppen. Till Dan: God morgon mitt kärlekstroll. Igår så var jag ut och tittade på M:s bygge ute i Sand. Så fint det blir och jag såg grävmaskinen och bara tänkte. Varför hann vi inte att Dan fick köra den. Vet ju att du så gärna ville köra en grävare. Skulle lätt köpa det där om jag hade pengar och du vet ju att jag hade stora planer på att vi skulle köpa det hahaha. Men då var du förnuftet och sa: Ingalill när jag är borta kommer du inte att ha råd att bo där med så höga lån. Men du lät mig hållas och drömma och planera. Du lärde dig med åren att jag hade så många planer och projekt och de första åren så blev du nästan sjuk av oro. Tills du lärde dig att jag bara babblade och inte satte igång alla vansinniga ideer. Du trodde länge att jag var missnöjd och inte nöjd med det jag hade och att det var din uppgift att se till att jag var nöjd. Men så var det ju aldrig, har bara haft en massa fantasi och kreativa ideer. Jag var så lycklig och nöjd med livet, så just därför kunde jag sväva iväg i ideer och fantasiprojekt. Vad vi hade det bra vännen. Så mycket skratt och tokigheter och vi uppskattade varenda minut. Det är nog den känsla som jag är mest stolt och tacksam över. Att vi älskade vårt liv, varann och skrattade så mycket. Jag både gruvar och längtar till vi ska urnsätta dig. Gruvar för att hålla om dig, om så bara i en urna och måsta släppa. Att lämna dig en gång till...… Men jag vill ju samtidigt ha en plats där jag vet var du är. Jag vill att det skall vara fint väder den dagen och att jag kan sitta bredvid och dricka kaffe och njuta av solen och höra fåglarna och tänka på vårt fina liv som vi hade.. Jag ska ta med lite snus och whiskey åt dig och smuggla ner tillsammans med blomblad. Älskar dig till månen och tillbaka <3