Känns länge sedan
Hade aldrig tillfälle att skriva igår och det känns som det varit full rulle sedan fredagsmorse. Är faktiskt jättetrött, men har bara sovit ngn timme inatt. Var lite spänd att återkomma till våra vänners stuga,men det var jättefin eftermiddag och kväll och det kändes skönt att det inte blev jättejobbigt. Efter jag vaknat och ätit rullade jag iväg till Kroksjö för nu skulle det skrapas och målas. Vi jobbade på jättebra och det var trevligt och jättetur med vädret. När jag stod där och skrapade som mest så tänkte jag att Dan skulle ha varit överlycklig att träffa barnen och jobba tillsammans. Kom ngn liten tår men det var mer som en kärleksvåg av saknad. Kom hem sent och ingen kisse!!! Var uppe och sökte till klockan 2 inatt. Ställde klockan och sprang runt och lockade, var så orolig att jag mådde lite illa. Men nu på morgonen halv nio hittade jag honom,nere på standen. Han var helt obrydd!! Följde mig inte tillbaka utan fick bära hem honom. Så jag är trött och åka ner till kroksjö varken orkar eller vill jag och lämna honom en dag till. Lite trist då det säkert skulle varit lika trevligt. Men det finns säkert mer jobb att hjälpa till med. Har så många saker och ting att fundera och smälta. Var på arbetsintervju på fredagen och jag fick jobbet!!!!!!! Shit och hjälp. Börjar på onsdag med inskolning och det är jätteläskigt. Men en stor sten av oro har även fallit från mina axlar. Nu har jag försörjning och behöver inte vända mig sömnlös i sängen för det. Men jag är rädd och orolig och spänd för min själv. Känner mig så osäker och lite ängslig, en känsla som inte jag är van med. I och för sig så har jag känt det sen Dan dog,men nu har det kommit in det perspektivet på om jag är redo,kan jag lära mig, kommer jag att misslyckas. Tänk om jag börjar tokgrina!!
Förr var jag aldrig fundersam om jag inte kunde allt?? Det var kanske kaxigt,men aldrig haft dåligt självförtroende. Självkänslan har väl sviktar,men det kan nog många med mig känna ibland. Sen kommer Nä det att vara ovant att bo hos dottern med familj. Älskar dem men konstigt att inte ha en egen plats. Men det är ju bara en månad och när jag är ledig kommer jag att vilja fara till stugan.. Nu hoppas jag bara att det inte är heltid!!! Vill hellre jobba 75% men det lät dom om de villa ha mig på heltid....shit...shit...hjälp. så jag har så mycket i huvudet nu och känner mig väldigt uppvarvad och spänd.
Till Dan: Godmorgon älskling, hjälp mig snälla hjälp mig!!! Finns i min närhet,vaka över mig. Håll om min även om jag inte känner dig, så känns det så rogivande att låtsas att du gör det. Saknar dig så mycket. Såg du att jag tvätta bilen? Fick inte bort asfaltshinnan och hittade inget sådant medel, i förrådet. Jag kämpar med att hålla modet uppe. Men klarar det inte utan att tänka att du hör mig och finns här intill. Älsakr dig till månen och tillbaka.