myma.blogg.se

Utdrag ur Lilla sorgeboken- Göran Larsson Lacrima sacra rengör själsliga sår och låter dem läka. De heliga tårarna läker när de får gå på djupet. Men alla tårar bär inte med sig sorgen och förlusten ut ur kropp och själ. Så även om vi gråtot mycket, ofta och länge är det inte säkert att vi tillåtit oss att gråta från det djup som behövs för att vi ska kunna lämna det omistliga bakom och ta emot det nya som livet räcker oss. Vi kan få en fingervisning om vad vi behöver, genom att tänka oss att det finns gråt och tårar på åtminstone fyra nivåer. Den första gråten- är det läckande ögat. Det är en gråt där tårarna rinner sakta och stilla, när man är ensam, känner sig ensam eller blir påmind om ngt som är svårt. De tar oss inte ner mot de stora sorgedjupen. Den andra gråten - är det gråt som bäst kan beskrivas som jämmer eller snyftande, en gråt med en gnyende eller klagande ton. Det är en tillkallande gråt. Det är en gråt som saknar och ropar efter något som gått förlorat. Den vill inte acceptera en svår förlust. Den vill ha tillbaka " Nej gå inte, försvinn inte, var inte borta för alltid, kom tillbaka....kom tillbaka. Den andra gråten sitter i halsen och övre bröstområdet. Den tredje gråten - har delvis accepterat förlusten men inte helt och hållet kommit över eller igenom den. Det är som om upplevelsen av det som gått förlorat blir lika stark varje gång man påminns om den. Den tredje gråten är djupare än de två första och kommer mer från trakten mellan halsen och hjärtat. Vi kan kalla den för hjärtats tårar. Når vi denna gråt, eller om den når oss, kan den hjälpa oss att anpassa oss till livet utan, livet bortom och livet efter. Det är en gråt som gör förlusten verklig och det sker nästan alltid stegvis. Om den tredje gråten får djupna ytterligare, gör den inte bara förlusten verklig, den gör oss själva verkliga. Det är som om gråten står öga mot öga med det omistliga och outhärdliga. Det är gråten som får oss att falla ihop, men också att envetet resa oss igen för att möta den på nytt. Den tredje gråten ställer oss inför faktum, detta är min verklighet just nu. Detta är det liv jag har att ta mig an, på gott och ont. Och det gör ont. Den fjärde gråten - kommer djupt nerifrån bukområdet. Det är en gråt som ger fri, som accepterar, och släpper taget. Det är en gråt som kan få kroppen att rista och skaka. Den gråten kan få oss att snörvla, hulka, frysa, svettas eller yla rakt ut i ren och skär förtvivlan. Andra gånger är den lugn och stilla och dess tårar varma. Dess kännetecken är djupet den kommer ifrån och allt motstånd är borta. Vi törs äntligen ge upp och ge efter. Den förnyar inifrån. Jag kan känna igen de här fyra "stadier" som jag har upplevt. Ibland pendlar det mellan 3 och 4 och jag griper krampaktigt efter meningen. "Den förnyar inifrån" Igår så befann jag mig i den fjärde gråten och idag så har jag muskelsmärta och stel i kroppen. Jag grät över det jag inte längre har, att jag är ensam på så många sätt. Jag grät över den sorg och saknad jag känner. Av förlusten jag känner. Av maktlöshet, jag känner en press av att jag skall klara det här. Eller kanske en rädsla att jag inte orkar att jag inte har ngt att ta avstamp ifrån. En simmare som vänder, sparkar ifrån i bassängkanten och tar fart igen. Jag känner inte en stor stress att komma vidare, mer än vetskap att så är den förväntade gången. Jag vill komma framåt, från den förlamande sorgen ,smärtan och att saknaden inte ska slå undan mina fötter. Men jag har inget att ta avstamp från, i alla fall så känns det så. Jag är så osäker på mig själv och mina reaktioner och vet inte riktigt vem jag är. Men jag tänker att tiden och gråten skall vara mitt stöd. Saknaden kommer nog alltid följa mig men den kommer inte att vara smärtsam utan jag hoppas att den övergår i leenden och minnen som så småningom ger mig leenden. Igår så grät jag tills jag somnade och vad jag vet så somnade jag på samma sätt som jag vaknade. Tror inte jag flyttat en centimeter, under natten. Märklig känsla när jag alltid snurrat som en centrifug nattetid. Dan sa att det var som att sova bredvid en slingrande orm. Sa alltid att det fick han stå ut med då jag stod ut med hans snarkande hahaha. Idag ska jag tanka och inköpa mat till djuren så jag har i lager, när jag är i stugan. Igår så städade jag och torkade ur kylen och nu är det frysen kvar. Jag försöker äta så mycket jag kan ur frysen, då jag inte kan ta med mig hur mycket som helst upp till stugan. Det är lite blåst och inte så varmt i luften, men solen lyser vilket är helt underbart och välgörande när man är trött och lite ledbruten. Idag ska det bli en bra dag. Till Dan: God morgon mitt hjärta. Igår så spelade jag en sång som har funnits "med oss". Have i told you lately that i love you. med Rod Stewart. Brukade säga den meningen till dig och du sa: Näää tror inte du har sagt det idag. Minns du? så klart du gör. Ibland så stoppade du mig och sa idag har du inte sagt att du älskar mig??? Dan jag älskade dig och jag älskar dig nu. Kommer alltid att älska dig. För den du var, det du gjorde med mig och för den människa du fick mig att bli. Du är mitt avstamp i bassängen. Det gör för ont att säga att du var....Men jag ska försöka hitta mitt avstamp i kärleken vi hade, i livet, i träden, i det faktum att jag börjar acceptera att du inte kommer tillbaka. Älskar dig till månen och tillbaka.