Stugflytt
Igår for jag alltså till stugan och bilen var så full att jag riktigt kände hur bilen jobbade. När jag burit in allt var det kaos och grejer överallt. Nu på morgonen så har jag fortsatt att packa upp och inser att jag har tagit med mig så mycket kläder att jag måste trott att jag skulle vara här tills vinter?? Varma tröjor och koftor hoppas att jag inte kommer att behöva i så stor mängd. Tanken var att jag skulle uppvakta en mycket god vän som fyllde jämt igår. Såg framemot det, men jag kände mig så ledsen,redan i fredags så att partypajarkänslan var hög. Men jag får ta det uppvaktandet senare.
Eftermiddagen och kvällen var tung igår och jag grät och kved som ett skadskutet djur. Jag har inte förlikat mig med att Dan inte kommer tillbaka. En del av mig säger att han bara är tillfälligt borta. Det är så overkligt att det skulle vara så att han är död. Nej inte kan det stämma,drömmer jag en otäck mardröm!!?!? Vi är bara jag nu! Att bara tänka så känns som ett hugg i bröstet. Det finns inget vi längre!! Så ofattbart i hela mig. Han har redan försvunnit ur systemen. På hans post har personnumret försvunnet och han har fått ett diarienummer. Han tillhör historian han är redan glömd av flera. De flesta har gått vidare med sina liv. Jag förstår det,så har jag oxå gjort, när ngn bekant,arbetskamrat osv gått bort. Man har varit ledsen och tänkt på familjen och sen fortsatt med att leva sitt liv. Det är så det är och som är det naturliga. Men jag kan bara resonera så i huvudet och förståndet ,men hjärtat är inte i med på att det är så det är . Fick sådana panikkänslor igår av all gråt och saknad att jag kände det som om jag höll på sugas upp i ett mörker. Det blev en storm som sög musten ur mig och jag sov i 11 timmar. Idag är jag trött men vid bättre mod. Så skall försöka packa upp färdigt. .
Till Dan:Godmorgon älskling ,inatt har det snöat och täcker nästan överallt på marken. Så som jag ropade på dig igår. Mina ben nästan veks sig när jag vände mig om och skulle ropa på dig att du skulle komma och se på det vackra ljuset och höra så fåglarna kvittrade...just när jag skulle ropa så slog verkligheten ner som en blixt. Du kan inte komma för du är död!!! Du är död,borta och kommer inte att komma hur mycket jag är ropar och skriker. Älsklingen jag kan inte förstå att detta är så som mitt liv är nu?!?! Ensam utan dig. Mitt sockertroll mitt allt. Älskar dig till månen och tillbaka. ❤