myma.blogg.se

Jag är lättad och ändå så bränner tårarna bakom ögonlocken. Jag har sålt...och idag skrev vi kontrakt. Firade igår med att köpa en present till det nya boendet. En fågelfröautomat!!! och en säck frön, vilket kändes bra. Hoppas att jag hittar ett bra ställe där jag kan hänga upp den, utanför köksfönstret. Nu är det ingen återvändo och jag känner mig helt slut faktiskt och ändå lite upprymd. Märkliga känslor att kombinera och imorse när jag körde till jobbet i snömodden så blev det en liten klump i magen....nu blir det en längre väg att köra och halka och snö kommer att måstas tas hänsyn till på ett annat sätt. Packade lite av glasen i vitrinskåpet och blev så melankolisk. Varför är inte Dan här och delar på känslorna och allt jag måste fixa och ordna med? Jag vill inte packa ner vårt hem, jag skulle helst bara vilja lämna det....nej det är en kraftig överdrift. Jag vill inte vara ensam om att planera och boka släp och gud vet allt. Samtidigt som jag vill klara det helt själv. Har en hel del som skulle kunna hjälpa mig, men det är som om det tar emot för mig att be om hjälp. Har alltid haft svårt för det och Dan kunde inte begripa varför jag var så tjurig. Men det bottnar i gamla känslor av att jag har dålig tillit och är rädd att få ett nej. När jag var barn och tonåring så fick jag klara mig själv på så många sätt. Vilket har lärt mig massor, men även den där idiotiska känslan av att jag inte ska besvära någon. I 99 fall av hundra så har jag aldrig fått ett nej, men det är som om jag inte vågar chansa. Är en stor fegis på många sätt, när det gäller mig själv. I livet med Dan så fixade han så mycket av allt som jag måste tänka på själv nu. Oftast blir det ju så i ett förhållande att man liksom har olika arbetsområden, eller kunskaper. Hade tänkt boka en liten lastbil, men alla verkar vara automatlåda och det har jag aldrig kört. Jag har provat och det var ju skitläskigt. Lätt som en plätt säger de som kör, men just nu vill jag inte köra en automatlåda och ta mig ut till sörmjöle med lådor. Får kolla på andra ställen, svårare än så är det inte. Men sådant har jag aldrig behövt tänka på förr. Måste ringa Vakin och umeå energi och det är ju inget besvärligt med det, men ingen att bolla tankarna med. Tror nog ändå att Dan i sin himmel är glad för min skull och sitter och håller tummarna för mig. Det känns bra ,men han är ju inte här och hjälper till. "på riktigt" Kommer nog att beställa flyttkarlar denna gång och har börjat ta in offerter. Barnen kommer nog att tycka att det är onödigt, men jag kommer ändå att behöva deras hjälp med mycket praktiskt.. Så jobb räcker nog till åt allihop. Nu ska jag avrunda och gråta en liten stund. Av sorg och längtan och trötthet av all anspänning som varit och som ännu inte är klart.