Lite till..
Till Dan: Min kära gubbe 🥀 jag gjorde som du sa, jag ställde fram en kopp kaffe. Då skulle du veta att jag behövde dig. Tror faktiskt att det blev lite bättre av att bara göra själva handlingen. Så jag lyckades dammsuga och torka av golven. Ska snart ta pirran och dra iväg frysen till förrådet.
Blodtrycksmedicinen är nästan slut,så bör nog fara till apoteket och ta ut mer.
Saknar dig så mycket,saknar mitt liv ,saknar gemenskap, saknar skratt, saknar,saknar saknar.
Må denna fas gå ur kroppen snart,för det är tröttsamt att vara energilös och modlös. Vad gör du? Du sa att du hade det bra. Jag känner att du mår bra och att du vill mig väl och hålla om mig och ta mig fram genom sorgen. Älskar dig så mycket. Förstår inte riktigt hur det kan ha blivit så här?? Vi var ju lyckliga och hade det bra. Lyckliga för det lugn och den trygghet och kärlek vi visste fanns mellan oss
Vardagen den grå var oftast alltid lite färgglad när vi var tillsammans. Vad vill livet med mig? Utan kärlek? Utan dig?
Inte lönt att grubbla på det och det gör jag inte. Men jag kan inte förneka att tanken kommer upp då och då. Tänker på att jag bara vill sova och det är inte bara för att jag blir trött av att vara ledsen, utan även för att slippa vara vaken och sakna och veta att jag är ensam. Jag kommer att vara ensam hela mitt liv, ensam utan dig. Att veta det gör mig så trött och jag blir matt av att ha haft lyckan och nu finns den inte längre. Hur ska jag hitta ut ur den här labyrinten av håglöshet,hopplöshet och vetskap om att jag måste se tiden an. Vänta på att det kommeratt bli bra. Vänta på att klara av att leva utan dig. Det vet jag att jag kan, men bara just i nuet. Att tänka på att hela framtiden oxå är utan dig, är tyngre. Älskar dig, älskar dig ända
till månen och tillbaka