myma.blogg.se

Är i en underlig sinnesstämning. Jag håller tillbaka min förhoppning att allt kommer att lösa sig, samtidigt som jag hela tiden analyserar mina tankar och känslor. Samtidigt som jag är så lättad över att kommit fram till ett beslut som varit svårt att fatta. Över detta svävar tanken på att om det inte kommer att gå i lås alla mina planer så kommer jag att bli besviken och ledsen. Men det känns så rätt och lättad över mitt beslut. Ett beslut som kommer att förhoppningsvis ta mig framåt, i värsta fall är jag tillbaka där jag är nu. Jag kan komma att ångra mitt beslut och kanske tänka vad i hela friden har jag gjort? Fast den vetskapen är jag inte rädd för. Så här kommer det inte att komma något positivt ur, för min del. Vad är då mitt beslut?? Jag står i begrepp att sälja och flytta. Flytta från denna lägenhet där jag trivts så bra. Mitt hem, där jag och Dan har levt tillsammans och haft planer och drömmar. Där vi tjafsat och skrattat haft hela familjen i och firat jular och födelsedagar. Där vi älskat och sett serier i timtal hållandes varandra i handen. Där vi hade våra "points" vid hörnet av diskbänken, vid hallspegeln och dörröppningen till toan. Där fanns det en regel: Om någon sa: Det här är en "point" så måste man stanna och pussas, även om man var irriterad eller jäktad. Jag ser honom i allt, ser mitt liv med honom i allt, Jag har gjort det nästan helt till mitt hem. Men jag väntar på honom, ser honom komma från köket och snubbla på Märta. Jag hör honom kraxa på toan. Allt minner om honom och mitt liv. Jag har ångrat att jag någonsin träffat honom, förbannat att vi blev ett par, att jag tillät honom att komma in i mitt liv. Att jag har varit lycklig. För då skulle jag inte behövt genomlida denna saknad och smärta. Men jag kan inte ens föreställa mig att jag hade kunnat vara gladare och varit mer lycklig än jag varit. Jag lämnar inte denna lägenhet och Röbäck med glädje och ett lättat hjärta. Jag kommer nog att sakna vårt hemma. Men jag kan inte se mig fortsätta söka efter ett nytt liv eller snarare ett eget liv här där alla minnen och drömmar, smärta, ångest och ensamhet finns. Jag kommer att bära med mig en sorg och saknad var jag än är, men jag är inte omgiven av den. En liten lustig detalj var att dottern påminde mig om vad "Dan" sa när jag var hos mediumet. Minns det inte själv utan det var hon som påminde mig. Han sa: Om du flyttar....eller väljer att bo kvar, Så kommer jag att följa med. Kom ihåg att behåll inte ngt som du inte egentligen vill ha. Gör dig av med saker som tynger.