myma.blogg.se

Har en smartklocka,där sömn,puls,energi och en massa annat mätas. Satt här i godan ro och sippade på morgonens tredje kopp kaffe. När den plingade och jag kunde läsa...Rör på dig bli mer aktiv!! Ehhhh OK då skriver jag väl lite här då!?! Kanske inte vad klockan menade hahaa men det skiter jag i. Min hyacint hade blommat ut,så jag köpte en ny. Igår fick jag besök av S & S och barnen,på både fika och lunch. S kunde fixa med att höja snöslungan,så den inte sprutar sten och går för djupt. Nu håller jag tummarna för att det blev tillräckligt. Ska ut och skotta idag efter snön som har fallit,men det blir med handkraft. Efter besöket så for jag på Strömpilen och där på systemet såg jag denna fining! Den kunde jag ju inte motstå,så blank och fin haha. Inne på maxi köpte jag en tapasbricka som jag intog senare i soffan framför TV:n. Jisses så mätt jag blev, och magen är alldeles svälld idag efter alla goda ostbitar. Inte bara för en laktosintolerant människa som jag hhaah. Men det är det värt,för det är så gott. Imorgon börjar den tuffa delen i mitt sexveckors schema. Först 4 dagar,ledig en dag och sen 4 dagar igen. Då är man knäckt kan jag lova,speciellt om man sprungit runt på andra avdelningar. Dessutom så har jag noll, absolut noll koll hur jag ligger till med julklappar!! Vet att jag liksom har lite och några,men som sagt har ingen aning. Törs knappt sätta mig ner med listan för att konstatera att jag har hur mycket som helst att fixa. Dessutom har jag inte bakat ett dugg eller gjort en endaste julgodis,den här julen. Har dessutom inga planer på det? Vem ska liksom äta det? Blir nog inte köpt speciell julmat heller! Kanske lite om M med familj kommer någon dag,men då är de säkert less på all julmat. Så märkligt allt blivit? Dan gillade ju julen och maten,men mest att samla alla barnen. Nu är allt så annorlunda och jag har blandade känslor. Vi glider iväg ifrån allt som varit och till nya sätt och kanske inte nya relationer och traditioner men annorlunda. En del av mig är så praktiskt och tänker att så blir det och kan bli. Inget är som förr....Men jag kan känna en inre press, som jag upplever kommer från Dan. Fast ändå inte. ...Så svårt att förklara.....Dan skulle vara den första som skulle säga att jag skall följa min egna röst. Att det är viktigt för honom att jag mår bra. Men samtidigt känns det som det är mitt ansvar att hålla ihop familjen och ta hand om hela ruljangsen och julfirande och gud vet allt!!! Här kommer det svåra...att brottas med dåligt samvete och samtidigt försöka hitta en balans i mitt liv. Jag liksom stoppar huvudet i sanden, orkar inte med att springa fram och tillbaka på vågskålen och hitta balans. Det gör ont och är så förvirrande. Vad är viktigt och rätt för mig? Varför är svaret på den frågan så svår att ta in. Att vilja tänka på sig själv känns så egoistiskt,att följa min egna väg? Är så rädd att såra och göra någon illa i min strävan att finna ett lugn och en balans. Älskar alla barnen så otroligt mycket och de är fantastiska. Men jag saknar Dan och allt som var. Det gör för ont och jag stoppar huvudet i sanden. Igen. Är inte ledsen och sorgsen utan mer förvirrad och undan glidande. Tar en dag i taget och har det rätt bra här och man kan nog säga att även om allt är rätt instabilt så är det stadigt ha ha ha Ha en fantastiskt dag och lev väl