myma.blogg.se

Nu jäsickens är vi snart "av" med februari. Mars månad räknar jag som en vårvintermånad och bara att säga det, gör att det pirrar till hahahah. Jag är väl medveten om att det kommer att snöa fler gånger och vara kallt och gud vet allt. Men jag hör i alla fall småfåglar nu som kvittrar lite försiktigt och det ger mig kraft att hålla ut. Ifjol så hade jag samma längtan efter våren, kände mig så instängd och mer ensam. Har aldrig gillat vintern men jag har heller aldrig känt så stark längtan efter vår som de här två åren. Har upptäckt en stor bonus med att bo härute, damm..???? det blir inte dammigt som inne i stan. Har ett vitrinskåp med hyllor och det brukar bli dammigt där och man måste torka av ofta,likaså tv bänken. En gång i veckan, ibland oftare, fick jag torka av ytorna. Har bott här nu sedan november och torkat av i vitrinskåpet en gång!!!!! Ganska häftigt hur avgaser och skit dras in i husen. I stugan är det oxå mycket renare och det märks tydligt när jag brukar vårstäda första gången där efter vintern. Men stugan ligger ju i inlandet och långt från stad och liv, så det är ju mer förståeligt. Sotarn var här tidigt i morse och det gick snabbt och smidigt. Jag har ju aldrig eldat i kaminen,sådär var det rent och fint. Hade lite svårt att somna igår så låg och funderade på vad och hur jag ska ta med mig saker från stugan. Måste nog låna ett litet släpp, för jag vill definitivt ta hem solsängen. Kanske oxå den lilla utbäddbara soffan, så kan jag ställa den i friggan. Jag kan köra med släp, men inte backa!!! Men jag brukar koppla bort det och för hand styra runt det hahaha, så det ska nog gå bra. Vill nog ta hem lite andra saker oxå, som kratta, (finns 2) spade och såg, och en skarvsladd. Hade gärna tagit hem gräsklipparen, men den behövs ju där. Gruvar mig lite för att fara till stugan, samtidigt som jag fortfarande känner att jag inte kommer att vilja sitta där alldeles själv. Kan tänka mig en vecka ,på min semester. Men att hålla den igång och betala så mycket varken vill jag eller har råd med. Men stugan har betytt så mycket och var vårt lilla paradis, men nu finns det inget "vårt" längre och jag måste tänka praktiskt och logiskt vilket inte är lätt alla dagar. Vi får väl se om barnen kommer att fara dit något i sommar och hur det känns för dem. Men det är som att slita av ett plåster och veta att det kommer att göra ont och blöda. Solen lyser in och det är underbart, ska dammsuga en sväng och sedan bara slappa och lyssna på ljudbok innan jag far på jobbet. Märta ligger och tittar ut genom fönstret och kissarna är ute i finvädret och springer runt. Lev väl