myma.blogg.se

Skall strax fara till jobbet och har varit ute med Märta. Jobbar en kort tur idag och känner mig lite tyngd av saknad. Saknad efter det som var och känslan av att inte vara ensam. Jag fixar att vara själv och kan uppskatta ensamtid precis som de flesta. Men ensam utan själgemenskap är betydligt svårare. I vardagen tänker man inte på det, att dela kanske de mest obetydliga saker och händelser med. At komma in och säga att - Jisses så kallt det är ute. -Kan du köpa mjölk efter jobbet.- Tycker du att vi ska köpa en ny matta i köket? Kan du klia mig på ryggen,precis under BH bandet? Någon som får mig att skratta....och kanske t om irriterad. Dan fick mig att skratta varje dag, visst skrattar jag fortfarande och med andra. Men i en gemenskap för det två personer närmare. Saknar så förbannat och det kan jag förstå och tänka att det blir bättre. Men att samtidigt veta aldrig mer skapar en tyngd i hjärtat.