myma.blogg.se

Har märkt att jag och många med mig, har fått funderingar på hur denna pandemi påverkar och kommer att påverka livet sen..... Ja först måste jag säga att jag stannar på ordet sen? När kommer det att bli? i augusti? nästa år? eller aldrig? Ruskig tanke och det skrämmer mig att inte veta eller få en tidsram. Men jag tror att det kommer att påverka oss länge att ha levat i dessa pandemiår. Tror fler kommer att jobba hemma, tror att det finns bra effekter och att många har börjat fundera på sin konsumtion. Man behöver inte allt som man trodde sig behöva för att leva. Jag själv har inte köpt annat i klädväg som jag verkligen behöver. En tröja, strumpor, tjocksockar och ett par rejäla varma skor. Jag kunde nog köpa ett plagg i månaden förr, bara för att jag ville och tyckte plagget var fint. Tror vi lägger ner mer pengar på mat och renoveringar nu för tiden. Jag har det ganska bra om man jämför med de som jobbar hemifrån och som liksom aldrig kommer ut. Jag får fara på ett jobb och träffa människor och där jag känner mig trygg från eventuell smitta och behöver sällan känna mig ensam och utan ögonkontakt med andra människor. I mitt fall så blir ögonkontakten ännu mer betydande då vi arbetar med mask hela dagarna. Just nu i min situation så känner jag mer en ensamhet som beror på att jag blivit änka. En situation som jag liksom måste vänja mig med och liksom ta in i hela kroppen och knoppen. Den har nog inte ett dugg att göra med, att vi lever i en pandemi . Har faktiskt tänkt att denna isolering och pandemi har hjälpt mig framåt under det första året. Jag har liksom inte kunna ducka för att jag är ensam och kunnat gömma min sorg i sällskap med andra människor eller festligheter. Det blev skarpt läge på en gång och jag upplevde nästan isoleringen och ensamheten som ganska skön eller åtminstone opåverkad av den. Men nu längtar jag efter att umgås med andra och känner mig svältfödd på att få finnas i sociala sammanhang. Har fått uppfattningen att vaccinationen har dragit ut lite på tiden och att sen....har flyttat fram några veckor. En skitjobbig tanke, eller hur? Efter min spruta 2 så känner jag att det blev mer påverkan. Har känt mig hängig och trött och tom lite småont i halsen och kroppen. Tydligen så sätter kroppen igång efter spruta 2 och liksom "brottas" med vaccinet. Tar upp emot en vecka att bli som vanligt, efter vad jag förstått. Skulle ha varit och tagit en biopsi imorgon på mitt utslag, men har lämnat återbud då jag har andra saker planerat och att stressa mår jag inte bra av. Har fortfarande begränsad ork och försöker begränsa mina åtaganden. Det är inget nytt utan är en effekt från min tid som utbränd. Att göra flera saker på en dag, det ställer ofta till oreda i hela mig. Skitfånigt egentligen för det är ju inga märkvärdiga saker. Men om jag jobbar och sen måste fara och handla och sen fara på banken eller tandläkaren då blir det ofta en sak för mycket. Så knäppt och irriterande, att jag blir galen på mig själv ibland. Imorgon ska jag vara barnvakt och hämta matkassar åt både mig själv och S:s familj, leverera den och sen fara och jobba. Ja ni hör ju själv? inget märkvärdigt alls, men att få in ett besök på vdc och provtagning blev för stressigt!!! Men det har nog oxå ngt med att göra att jag inte känner ngn oro över mitt utslag, som dessutom nu bleknar för varje dag. Idag skall jag måla fjärde och avslutande varvet i taket, i köksdelen och hallen. Tror inte färgen räcker till stora rummet, så där stannar jag. Eller jag vet att det inte räcker då det behövs 4 varv och jag har en tredjedel kvar i burken, just nu. Sen tror jag att jag ska baka en kaka, med apelsin och choklad. Middagen är redan klar då det blir rester från igår. Om jag sen ids så ska jag nog ta en lite längre prommis med Märta. Det beror på om det håller i sig detta väder och inte börjar blåsa. Avskyr blåst!!! och nu har jag flyttat till kusten där det nästan alltid blåser hahhaah. Men som sagt blåser det och är kallt så avskyr jag det i varenda cell i kroppen. Minns att vår andra voffsing Lukas älskade all form av blåst även i regn. Han var som lyckligast när vinden slet i pälsen och i snöstorm njöt han. Tack gode gud för att Märta inte alls är lika förtjust i det, utan tvärtom vid regnblåst. Nu ligger alla djuren runt mig och sover och trängs på fönsterbrädan. Har ett element därunder och det är tydligen den mysigaste platsen att sova och vara på. Nu skall jag ta en kopp kaffe till och kanske börja med målning....eller så sätter jag mig först en stund med broderiet. Tror det blir det senare.....