myma.blogg.se

Idag är det onsdag och jag har kommit hem från jobbet och gått en promenad med Märta. Så fin dag och 10 grader och solen värmer lite lite grann. Igår var första gången jag kunde känna lite värme från solen och hjärtat hoppade till av lycka. Har bytt tur och jobbat imorgon istället för fredag. Ska följa en boende på begravning... Ja det blev så i alla fall. En fördel med det är att då blir det bara lördag och söndag jag ska jobba,blir ju en korthelg Idag fyller lilla E, 3 år och jag ska snart ringa och gratta mitt älskade lilltroll. De bor ju ända borta i Göteborg och vi träffades ju inte så ofta. Fast det är ju väldigt långt mellan gångerna jag träffar alla de andra barnen oxå. Tog en bild på mina älskade knoppar i köket. Tog samma luckor och samma knoppar som vi hade på Röbäck. De är enkla vita luckor och när solen lyser in så gnistrar knopparna. Så fint. Imorse när jag åkte in på jobbet var der mörkt och ett litet rådjur skuttade fram efter vägen. De är inte stora och så magra ben att jag skulle tro att de sjunker ner i snön något förfärligt och att det blir jobbigt att ta sig fram för dem. På radion spelade de Tomas di Levas låt: Vem ska jag tro på. En låt som är väldigt trallvänlig och jag sa högt i bilen OK Dan är du med nu? Nu sjunger vi. Sen började jag skratta för det skulle han inte gjort...di Leva var inte en favorit för honom. Vi hade ganska olik musiksmak och jag föredrog radion. Sen så spelade han så högt att man hörde musiken i bilen innan man hörde motorljudet när han kom körandes. Jag gillar,opera,dansband,ballader,schlager och manliga sångare. Han gillade rock, country och gamla låtar och gillade många kvinnliga sångerskor. Han kunde spela samma skiva om och om igen och jag ledsnade efter en lyssning. En sak gör mig lite ledsen...jag håller på att glömma hur han luktade! Älskade hans doft och kunde riktigt känna hur varenda cell i kroppen hoppade till när jag snusade på honom. Nu kan jag bara komma ihåg att jag älskade det och vetskapen om att jag blev alldeles varm av kärlek. Så sorgligt på något vis. Jag är så rädd ibland att jag skall glömma honom! Men det är klart att jag inte kommer att göra det,även om mycket kommer att blekna. Just nu känns det konstigt om jag en dag skulle upptäcka att jag inte älskar honom längre! Saknaden är hanterbar för det mesta och gärna något som får försvinna. Nu skall jag dricka en kopp kaffe innan jag ringer Göteborgs gänget och säger grattis till farmors lilla snuttegumma Lev väl